Det finns cirka 206 ben i det mänskliga skelettet. Intressant nog har spädbarnsskelett ännu mer. Det mänskliga skelettet hos en nyfödd består av cirka 300 ben, men många av dem smälter samman senare. Benen i det mänskliga skelettet är separerade i flera olika delar av kroppen, inklusive skallen, kotpelaren, bröstkorgsdelen av skelettet och benen i de övre och nedre extremiteterna. Skelettet har mycket viktiga roller i människokroppen, inklusive att stabilisera kroppen, stödja kroppsvävnader och organ och producera blodkroppar.
Skallen står för 22 ben i det mänskliga skelettet. Skallen är ansvarig för att skydda och stödja hjärnan samt ansiktsvävnader. Några av benen som utgör den mänskliga skallen spelar också en viktig roll i hur människor hör. Åtta av skallbenen kallas kranialben medan de andra 14 är ansiktsben.
Det mänskliga skelettet består också av benen i kotpelaren, som ibland kallas ryggraden. Kotan innehåller cirka 33 ben som har en oregelbunden form och kallas kotor. Sju av dessa ben kallas halskotor, 12 av dem kallas bröstkotor och fem kallas ländkotor. Korsbenet, som är formad på samma sätt som en triangel, är sammansmält hos vuxna, men består av fyra eller fem ben hos barn. Svanskotan, som också kallas svanskotan, består av tre till fem ben som är sammansmälta hos vuxna människor.
Bröstdelen av det mänskliga skelettet, som ofta kallas för bröstkorgen, består av cirka 24 revben som är i par. De inkluderar äkta revben, som är anslutna till ryggraden och bröstbenet, som också kallas bröstbenet. Falska revben finns också i denna sektion och är kopplade till ryggraden och det lägsta av de riktiga revbenen, och flytande revben är kopplade till ryggraden i ryggen men ingenting framtill. Benen i bröstregionen hjälper till att skydda en persons inre organ.
Det mänskliga skelettet inkluderar även benen i de övre och nedre extremiteterna. De övre extremiteternas ben omfattar cirka 64 ben och spelar en avgörande roll för kroppens förmåga att röra sig. Benbenen i de nedre extremiteterna, som det finns 62 av, är också viktiga för rörelsen och stödet till fortplantningsorganen.