För att kunna läsa stickanvisningar bör en stickare bekanta sig med de vanliga förkortningarna som används i skrivna stickmönster. I allmänhet står varje bokstav eller kombination av bokstäver för en söm, och siffran efter förkortningen anger hur många gånger den sömmen ska göras. Skriftliga stickanvisningar ges vanligtvis rad för rad, så stickaren ska hålla reda på vilket varv hon stickar när hon går igenom mönstret. Alla instruktioner som visas inom parentes eller asterisker bör upprepas i enlighet med detta. Kartlagda instruktioner som ger en visuell representation av ett mönster ska läsas från höger till vänster på första raden och från vänster till höger på andra raden, och så vidare.
Den första delen av de flesta stickanvisningar informerar stickaren om vilka tillbehör hon behöver för att slutföra ett projekt. Vanligtvis föreslår anvisningarna en specifik variant av garn, även om ett garn med liknande vikt och fiberinnehåll vanligtvis kan ersättas. Vägbeskrivningar tenderar också att uppskatta hur mycket garn som krävs för att slutföra projektet. En lista över andra tillbehör följer vanligtvis, och inkluderar vilken storlek nålar som ska användas för att sticka projektet, såväl som eventuella stygnmarkörer, kabelnålar, synålar eller andra stickföreställningar som kan behövas. Det här avsnittet av anvisningarna ger vanligtvis stickmått, eller antal maskor per tum, för att säkerställa rätt storlek.
Stickanvisningar använder många förkortningar så stickare behöver inte spendera mycket tid på att titta på ett mönster för att tyda texten. Två av de vanligaste förkortningarna står för två av de vanligaste typerna av stickmaskor – ”K” för en stickad maska, som vanligtvis är gjord på rätsidan, eller utsidan, av slättyg och liknar bokstaven ”v”, och ”P” för en avigsöm, som vanligtvis är gjord på avigsidan, eller insidan, av slättyg och ser ut som en horisontell bula. R och P följs vanligtvis av ett nummer som representerar hur många maskor som ska stickas eller aviga, så om stickanvisningarna säger ”50 rm”, ska stickaren sticka 50 maskor. Andra vanliga stickriktningar, som ökningar som kräver att stickaren lägger till extra maskor till det stickade stycket, eller minskningar som kräver att stickaren minskar det totala antalet maskor på stickorna, har också sina egna förkortningar. I allmänhet är stickanvisningar mycket lättare att läsa efter att en stickare har ägnat lite tid åt att bekanta sig med förkortningarna som används där.
Ofta upprepas stygnmönster mer än en gång i en enda stickningsrad. Upprepningar i stickriktningar representeras vanligtvis antingen av parenteser eller asterisker. Därför, om en stickare ser instruktionen, *k12, p6, yo, p6, 12m* till slutet av raden, kommer hon att följa instruktionerna i asteriskerna och sedan upprepa samma sekvens av maskor till slutet av raden. Upprepningar kan också indikeras med ett ”X”, som står för ”gånger”, som i [k2 p2] 6x, vilket betyder att sticka två, aviga två, sex gånger.
Riktningar för att sticka spetsar eller kablar är ofta kartlagda snarare än utskrivna. Stickdiagram använder rader med rutor för att indikera stickrader. Den första sömmen i den första stickningen finns i det nedre högra hörnet av diagrammet. Symboler används för att indikera vilken typ av maska som stickas i varje ruta. Dessa symboler skiljer sig från mönster till mönster, men en ordlista ges nästan alltid för att hjälpa stickare att tolka symbolerna.