Installation, konfiguration och körning av en webbkamera på Linux kan vara en ganska enkel process eller en ganska komplicerad procedur. Det finns ett antal steg att ta för att hjälpa till med en smidig installation, och varje webbkamera och datorinstallation kommer att ha sina egna egenskaper och potentiella problem. I den mest förenklade formen finns det tre primära steg för att köra en webbkamera på Linux. Bestäm först om webbkameran upptäcks vid anslutning och dess exakta namn som känns igen av datorn. För det andra, installera de drivrutiner som krävs för att köra webbkameran. För det tredje, installera och konfigurera eventuell ytterligare programvara som behövs eller önskas för webbkamerafunktionalitet. Om webbkameran är kompatibel med USB-videoklass (UVC) kan processen vara så här enkel.
Först och främst är det absolut nödvändigt att säkerställa att root-privilegier beviljas innan du försöker etablera en webbkamera på Linux. För att ta reda på namnet på en ansluten USB-kamera, använd ”lsusb” för att lista alla identifierade USB-enheter. Därefter kommer den ofta komplicerade uppgiften att hitta, kompilera och installera drivrutinerna. Drivrutiner är vanligtvis tillgängliga i kärnan, som en laddningsbar eller kompilerbar modul, eller som en paketerad binär drivrutin.
För att avgöra om den nödvändiga drivrutinen redan är aktiverad i kärnan, använd ”dmesg” för att lista vad som har laddats vid uppstart. Om drivrutinen inte är listad här men modulnamnet är känt, kan kommandot ”hitta” användas för att söka efter en laddningsbar modul. Om drivrutinen inte finns i kärnan och namnet är okänt är det möjligt att få en lista över alla tillgängliga moduler genom att köra ”ls -R /lib/module/’uname -r’/kernel”, där ”uname” är ersatt av datorns kärnversion.
När modulnamnet har bestämts, kommer kommandot ”lsmod” att lista alla laddade moduler. Med tur kommer drivrutinsmodulen att laddas, men om inte, använd ”modprobe” för att försöka manuellt ladda. I vissa fall lyckas inget av ovanstående, och en kärnpatch eller en omkompilerad kärna behövs för att köra webbkameran på Linux. Kameratillverkarens webbplats kan ha ytterligare information och dokumentation för att underlätta installationen av drivrutiner.
Beroende på datorinställning, kamera och mjukvaruversion kan det vara nödvändigt att aktivera noden för videoenheter för att komma åt webbkameran på Linux. Använd ”MAKEDEV”-skriptet om videoenhetsnoden inte redan finns. Sök på enheterna antingen via en filhanterare eller kontrollera vad som laddas vid uppstart för att verifiera om det redan finns där eller om det behöver skapas.
Nu när drivrutinen är installerad och videoenhetsnoden är etablerad, är det dags att installera och konfigurera eventuell programvara som krävs eller önskas. Det finns ett antal program för att underlätta att köra en webbkamera på Linux. Det finns olika framegrabber- eller bildinsamlingsprogram tillgängliga som kan installeras och styras från kommandoraden. Grafiska användargränssnittsprogram (GUI) kan också användas som möjliggör ytterligare funktionalitet, såsom videokonferenser.