Sedan mitten av 20-talet har rymdentusiaster och visionärer sett till asteroiderna som möjliga kolonisationsplatser. Det finns uppskattningsvis tio miljarder asteroider som är större än 100 meter i diameter, och deras sammanlagda yta är mycket större än jordens. Den största asteroiden, Ceres, har en yta som är jämförbar med den i Centraleuropa. De 32 största asteroiderna är var och en 200 km eller större i diameter. Det finns ytterligare 100 miljarder asteroider mellan 10 och 100 meter i diameter. Många av dessa innehåller värdefulla resurser för miljoner eller miljarder dollar.
Det var Isaac Asimov som först föreslog att urholka asteroider innan han satte dem. Till skillnad från vissa himlakroppar, till exempel Luna, innehåller vissa asteroider mycket kol och flyktiga ämnen som vatten, som båda är nödvändiga för att upprätthålla liv. En urholkad asteroid skulle ha en naturlig sköld (ytan) för att blockera farliga kosmiska strålar och mikrometeoriter, och om den kunde snurras runt tillräckligt snabbt skulle den inre ytan ha artificiell gravitation i regioner vinkelräta mot rotationsaxeln.
Även om inre stöd skulle vara nödvändiga för att förhindra en asteroid från att kollapsa under sin egen gravitation, eftersom den har relativt låg massa, även om ett av dessa stöd misslyckades, skulle det inte nödvändigtvis döda alla inuti. Med flera artificiella sköldlager som backar upp asteroidytan, skulle det inte finnas någon anledning att oroa sig för ett brott eller oförutsedd kollaps.
Asteroider innehåller en enorm mängd värdefulla material, särskilt metaller från platinagruppen, som kan få höga priser om de fraktas ner till jorden och säljs här. Detta kan bli grunden för en inre solsystemekonomi. Många av de mest värdefulla metallerna på jorden sjönk till sin kärna för länge sedan, men på asteroider är dessa material lätt tillgängliga. När vår globala civilisation fortsätter att utvecklas kan många av nyckelresurserna komma från asteroiderna snarare än jorden själv.
Eftersom vår befolkning på jorden fortsätter att växa med cirka 2 % per år, kommer planeten så småningom att bli för trång för att försörja alla. Lösningen – kolonisera det inre solsystemet, särskilt asteroiderna. Den kanske enskilt största anledningen till att kolonisera asteroider är deras relativt låga gravitation – mängden energi som krävs för att skjuta upp ett paket utanför jordens gravitationsbrunn är skrämmande stor, men på många asteroider är den obetydlig.
För mer information, kolla in en av de mest populära böckerna i ämnet, Mining the Sky: Untold Riches from Comets and Asteroids.