En server för flera klienter är en typ av mjukvaruarkitektur för datornätverk där klienter, som kan vara grundläggande arbetsstationer eller fullt fungerande persondatorer, begär information från en serverdator. Det finns ofta programvarugränssnitt mellan klienten och servern också, känd som middleware, och nätverksrouting och protokollmjukvara, såväl som säkerhetsprogram som brandväggar. Beroende på storleken på ett nätverk kan servrarna och klienterna antingen interagera direkt eller genom en arkitektur i tre nivåer som ger ytterligare bearbetning mellan de två typerna av maskiner.
Den vanligaste typen av serversystem med flera klienter för små företag och hem är den enda servern med flera klienter. En server kan hantera dussintals informationsförfrågningar från klientdatorer samtidigt. Tvärtemot vad många tror, behöver inte serverdatorn i sig vara den snabbaste och mest kraftfulla maskinen i nätverket för att utföra denna roll effektivt.
En primär skillnad i nätverk med flera klientserver är att de kan vara lokala nätverk (LAN) som är fristående inom en byggnad och inte nödvändigtvis anslutna till Internet, eller WAN (Wide Area Networks). Wide-area-nätverk är serversystem med flera klienter som är distribuerade över flera geografiska platser och nästan uteslutande kopplade till Internet. Vissa stora företag har dock WAN-system som är oberoende av Internet. Tillväxten av Internets storlek, dess utveckling av world wide web och den ökande mångfalden av nätverksmjukvara och hårdvara har resulterat i att termen WAN har fått en bredare betydelse.
Tidigare var ett WAN en eller flera fysiska servrar som gav nätverksstöd till en mängd klienter. Termen är nu mer löst definierad, och ett WAN kan till stor del byggas på själva programvaran, till exempel i molnberäkningar eller med hjälp av webbläsare och webbservrar. Mer traditionella WAN använder filöverföringsprotokoll (FTP) och domännamnssystem (DNS) arkitekturer. Filöverförings- och bearbetningshastigheter i WAN har också förbättrats genom användningen av den flertrådiga klientservern, ett nätverk byggt på centrala bearbetningsenheter (CPU) som till synes kan exekvera många olika programinstruktioner samtidigt.
Webbservrar är en typ av virtuell värd för flera klientserver. Dessa nätverk är helt byggda på programvara och kräver inte specifika fysiska platser för klient- eller serverdatorerna. Webbservern fungerar som en fysisk server och kan köras på flera maskiner, eller på en del av en servermaskin som kör flera webbservrar samtidigt. Klientdatorn i det här fallet är en webbläsare som ansluter till servern och kan även laddas från en mängd olika datorer som inte är bundna till en specifik plats.
Cloud computing har likheter med arbetsstationskonceptet från tidigare år för flera klientservrar. Både cloud computing och arbetsstationer är klientmaskiner med lite lokala resurser att dra nytta av. Nästan all mjukvara i molnnätverket är installerad på själva servern, såsom ordbehandlare, spel, musik- och videoapplikationer med mera. Klienten får tillgång till denna programvara på servern för att köra den. Arbetsstationen är en bildskärms- och nätverksplats med minimala resurser, såsom mycket lite minne eller bearbetningskapacitet, och utan åtkomst till servern skulle den inte vara en fungerande dator.
Webbserverarkitekturer, cloud computing och avskalade arbetsstationsdesigner är alla försök att minska kostnaderna för ett nätverk med flera klientserver. Genom att inte distribuera fysiska hårdvaruresurser eller mjukvara till dussintals eller hundratals klientmaskiner, är tanken att de kan nås mer ekonomiskt på en central, kraftfull server istället. Sårbarheten med dem är att lokala kopior av de flesta filer inte finns, och om nätverket misslyckas kan många människor förlora åtkomsten till sitt arbete.
Både FTP- och DNS-system är grundläggande kommunikationsdesigner för flera klienter. FTP är en snabb, pålitlig metod för att överföra text och vissa andra filer, vanligtvis i binärt läge, över ett nätverk. Det var ett original överföringsprotokoll när Internet till stor del var textbaserat, innan den grafiska delmängden av world wide web kom till. Den största delen av internettrafiken idag är fortfarande textbaserade FTP-överföringar som sker i stort sett osedda av webbanvändare. DNS-system uppstod också tidigt, särskilt när world wide web växte, som ett sätt att ersätta faktiska nätverksadresser i form av strängar av Internet Protocol (IP)-nummer, med välbekanta engelska namn för de servrar som klienterna skulle komma åt.