Effekterna av dålig hållning på löpning kan innefatta trötthet, skador och ineffektiva kroppsrörelser. En bra löpställning kan dock förbättra syreflödet och löptiderna. Detta börjar troligen med huvudet och axlarna, som ofta måste lutas uppåt och hållas lösa och låga. Bålen behöver ofta vara lång och rak med armar som rör sig bakåt och framåt samtidigt som de förblir nära kroppen. Löpare bör också minimera studsar, landa på fötterna och behålla bekväma steg.
Rätt löpställning kan vara nyckeln till att spara energi och bibehålla farten. Hållning kan hjälpa till att förebygga skador, muskelbristningar och framåtfall, som alla kan hämma en löpares träning. En avslappnad och upprätt hållning kan också förbättra syreflödet och förhindra trasig andning. Vissa löpare följer ett 3/3-förhållande, vilket motsvarar att andas in i tre steg och andas ut i tre steg, för att förhindra syreförlust och hålla hållningen upprätt.
En bra löpställning börjar troligen med huvudet och axlarna. Huvudlutning dikterar ofta övergripande hållning, vilket i sin tur kan avgöra effektiviteten av en löpning. Att hålla huvudet nere kan till exempel orsaka böjningar i överkroppen, försämra andningen och blodflödet. Benen och armarna kan också behöva arbeta hårdare för att hålla kroppen i rörelse framåt.
Att bibehålla en lutning av huvudet uppåt kan å andra sidan hjälpa till att räta ut nacke och rygg. Huvudlutning och blick hänger ofta ihop, så löpare kanske vill hålla ögonen naturligt framåt utan att sticka ut hakan eller sträcka ut nacken. Denna hållning kan också hjälpa en löpare att hålla reda på andnings- och löptekniker, som kan behöva justeras under ett träningspass.
När huvudet och nacken väl är i en naturlig, bekväm vinkel kan axlarna hjälpa till att slappna av överkroppen. Dessa ska förbli i nivå och inte sjunka med varje steg. Löpare kan också ha en tendens att hålla axlarna höga, vilket ofta orsakar spänningar. När de är avslappnade, och hålls lösa och låga, kan axlarna dock minimera löpansträngningen. Även om trötthet under en löprunda kan få axlarna upp igen, bör löpare skaka loss dem.
Löpställning involverar ofta bålen, som sannolikt påverkas av huvud- och axelpositioner. En rak bål kan skapa optimal lungkapacitet, stödja nedre delen av ryggen och förbättra steglängden. Varje andetag ska hålla bålen rak för att lindra tryckpunkter på leder och ben. Vissa löpare föreställer sig att de bär en heliumballong på huvudet för att uppnå korrekt bålinriktning.
En löpare behöver ofta vara uppmärksam på armar också. Armsving fungerar ofta med bensteg för att driva en löpare framåt. Dessutom kontrollerar händerna ofta spänningsnivåer i överkroppen. Löpställning kan därför dra nytta av lösa händer med fingrarna som bara lätt rör vid handflatorna. Armarna ska också svänga framåt och bakåt snarare än framför kroppen eller ut åt sidorna med armbågarna nära kroppen.
En dålig löpställning är ofta en där kroppen anstränger sig mot sig själv. Armarna kan till exempel vändas utåt snarare än inåt. Detta kan skapa vindmotstånd och driva benen att arbeta hårdare. På samma sätt, om huvudet, axlarna eller bålen inte är i linje uppåt, kan löpningen äventyras. Istället kan en lätt framåtlutning från anklarna hjälpa till att förbättra totala löptekniker, hålla kroppen rak och ge en bekvämare träning.
Ytterligare löptips handlar ofta om studsning, fotpåverkan och steg. Det brukar föreslås att löpare försöker minimera studsningen för att undvika ytterligare muskeltrötthet. Dessutom bör fotpåverkan i allmänhet vara på fötterna för att minimera skador. En växande trend med att springa barfota hjälper enligt uppgift löpare att undvika att landa på hälarna samtidigt som de håller fotstöten under eller något bakom kroppen.
Steg kommer sannolikt att variera avsevärt mellan individuella löpare. Långa steg kan vara fördelaktiga om de inte uppmuntrar till ett översteg, vilket kan leda till skador och dålig hållning. Vissa löpare struntar i varje enskilt steg och strävar istället efter fotomsättning som möjliggör mellan 85 och 90 steg per minut.