För att beräkna avskrivningar på förvaltningsfastigheter är det viktigt att känna till nyttjandeperioden för den fastigheten. Avskrivningar är ett mått på värdeminskningen på en tillgång över tiden på grund av användning eller försämring. För skatteändamål kan nyttjandeperioden för tillgångar återfinnas i avskrivningsscheman utskrivna av statliga skattemyndigheter. I USA är denna myndighet Internal Revenue Service (IRS).
Beräkning av investeringsfastighetsavskrivningar möjliggör en skattefördel som fastighetsinvesteraren kan kräva mot sin investeringsinkomst. Det faktiska beloppet som kan krävas beror på det belopp som betalas för fastigheten, typen av fastighet och vilken avskrivningsmetod som används. En investerare kan inte dra av hela kostnaden för fastigheten under köpåret. Eftersom fastigheten kommer att vara användbar över flera år, och därför genererar intäkter över tiden, fördelas kostnaden över samma tidsperiod.
I USA beräknas de flesta företagsavskrivningar med hjälp av Modified Accelerated Cost Recovery System, även känt som MACRS. IRS tillhandahåller information om en fastighets återvinningsklass och återvinningsperiod, eller nyttjandeperiod, och tillåtna avskrivningsmetoder. Bostadshyresfastigheter och kommersiella strukturer är två huvudsakliga avskrivningsklassificeringar. Förvaltningsfastigheters avskrivningstider för bostadshyresfastigheter är 27.5 år och för kommersiella byggnader 39 år.
Enligt MACRS-systemet är den enda avskrivningsmetoden som kan användas för antingen bostadshyresfastigheter eller kommersiella byggnader linjär avskrivning. Detta innebär att den totala tillåtna avskrivningen av investeringsfastigheter, eller investeringskostnaden, kommer att delas lika över tillgångens beskattningsbara livslängd. Grunden eller beloppet som investeras i tillgången är kostnaden för förvaltningsfastigheten plus avräkningsavgifter, såsom abstrakta avgifter, registreringsavgifter och titelförsäkring.
Fastighet måste användas i näringsverksamhet eller inkomstbringande verksamhet för att avskrivning ska vara tillåten. Eftersom avskrivningar av förvaltningsfastigheter görs anspråk på varje år, minskar grunden eller värdet av tillgången med beloppet av årliga tillåtna avskrivningar. Detta gäller varje år av tillgångens liv, oavsett om skattebetalaren faktiskt gör anspråk på hela det tillåtna beloppet.
Vid beräkning av förvaltningsfastighetsavskrivningar kan endast den investeringskostnad som är tillämplig på byggnaderna skrivas av, och inte kostnaden för marken på vilken byggnaderna är belägna. Mark kan inte skrivas av eftersom den inte blir förbrukad eller slits ut som strukturer eller andra tillgångar gör. Däremot kan markberedningskostnader, såsom landskapsarkitektur, skrivas av om de är förknippade med avskrivningsbar egendom och en livslängd för dem kan fastställas.