Stelkramp och lockjaw är relaterade eftersom de båda beskriver samma sjukdom. Stelkramp härstammar från bakterien Clostridium tetani, som ofta kommer in i kroppen genom skärsår, felaktig vård av navelsträngen eller sticksår. Resultatet är en progressiv sjukdom som orsakar åtstramning av musklerna i först ansiktet, sedan i resten av kroppen.
Under en stelkrampssjukdom kan patienter drabbas av smärtsamma muskelspasmer som kallas stelkramp. De kan också uppleva stora andningssvårigheter eftersom de flesta muskler och leder nu begränsas av deras hårda sammandragning. Hög feber och dödsfall kan resultera även hos dem som behandlas.
Lockjaw kan användas omväxlande med stelkramp för att beskriva sjukdomen, eller det kan hänvisa till ett visst symptom på sjukdomen. Oftast vid stelkramp leder stramning av muskler till oförmåga att använda käken för att tugga eller att svälja. Detta kan ha noterats först hos hästar eftersom de också är sårbara för sjukdomen. Hästar med lockjaw kunde inte äta, vilket påskyndade deras bortgång.
Människor med stelkramp orsakad av stelkramp har andra matningsalternativ, som nasal-magsond eller intravenös näring, så svält är sällan dödsorsaken hos behandlad stelkramp. Däremot är käken som låser sig och motsätter sig rörelse det vanligaste symtomet förknippat med stelkramp, därav det alternativa namnet.
Lockjaw kan också vara ett symptom på tillstånd förutom stelkramp. Till exempel kan skada på käken orsaka det låsta och förstyvade tillståndet. De som har svårigheter med käkleden (TMJ) kan också upptäcka att käken ibland låser sig, vilket gör munnen svår att antingen öppna eller stänga. Men vanligtvis gäller termen direkt för stelkramp.
Stelkramp kan förebyggas genom vaccination. I utvecklade länder får barn sin första stelkrampsvaccination några veckor efter födseln. De får sedan flera boostervaccinationer i barndomen. Utvecklingsländer har inte alltid råd att vaccinera, och en av de främsta orsakerna till stelkrampsdöd i sådana länder är infektion av navelsträngsstumpen, som har en dödlighet på 60 % när stelkramp drabbas.
Vuxna och tonåringar som får ett djupt skärsår eller sticksår vaccineras rutinmässigt för stelkramp, eftersom vaccination kan förebygga sjukdomen även efter att man har fått ett skärsår eller sår. Vaccinationer måste dock upprepas vart tionde år för att bevara immuniteten.