Alla vet att jorden har enorma hav. Men finns det hav på andra planeter? Så vitt vi för närvarande vet finns det inte – förutom kolvätehav på en planetarisk måne, Titan, Saturnus största måne. Forskare misstänker också att det kan finnas saltvattenhav under ytan på några av Jupiters största månar, som Europa, Callisto och Ganymedes, men de har inte bekräftat dessa ännu. Vissa forskare tror till och med optimistiskt att det kan finnas liv i dessa underjordiska hav, men detta verkar extremt osannolikt.
De mest imponerande och enda bekräftade utomjordiska haven finns på ytan av den Saturniska månen Titan. Titan är en enorm måne, cirka 50% större och 80% gånger mer massiv än vår måne. Det är den näst största månen i solsystemet, efter Jupiters måne Ganymedes. Titan beskrivs ofta som en ”planetliknande måne” och har en tjock kväveatmosfär som ser ut som ett djupt orange dis. Denna tjocka atmosfär har blockerat vår syn på månen i hundratals år, och det var inte förrän 2007 som Cassini-Huygens rymdsondsuppdrag besökte månen och släppte en sond genom dess atmosfär och på dess yta.
Forskare hade länge misstänkt att det fanns kolvätesjöar på Titan, men det bekräftades inte förrän Cassini-Huygens gjorde en nära förbiflygning och avbildade ytan med sin molngenomträngande radar. Den 22 juli 2006 bekräftade en radaravbildning förbi förekomsten av släta, mörka fläckar nära månens nordpol, som var de oceaner som forskarna letade efter. Den största mängden kolväten hette Ontario Lacus, efter Lake Ontario på jorden. Kolvätena var i första hand metan och etan. De upptäckta sjöarna varierade från cirka en kilometer till 100 kilometer i storlek. De är de enda stora stabila vätskekropparna som man vet finns någonstans utom på jorden. Kolvätena som finns på Titan överstiger vida mängden kolväten var som helst på jorden.
Bortsett från Titan finns det förmodligen flytande hav djupt under jordskorpan av ismånar som Europa. Dessa månar består av stenkulor omgivna av ett tjockt lager is. När djupet ökar, tros isens temperatur öka (på grund av tidvattenuppvärmning) tills den smälter och blir till vätska. På Europa tros detta hav vara cirka 100 km (60 mi) djupt, och dess existens har antytts av närvaron av ett inducerat magnetfält, endast möjligt om det har ett ytledande skikt. Många planetforskare är intresserade av att utforska detta hav genom att skjuta upp en sond till Europa som smälter genom det yttre lagret tills det tränger igenom islagret på ytan.