Ensamhet kanske inte anses vara en sjukdom, men med alla åtföljande symtom kanske det borde vara det. Och som många kraftfulla och oåtgärdade sjukdomar sprider sig ensamheten till epidemiska proportioner. Bara i USA beskriver 40 procent av amerikanerna sig själva som ensamma. För ungefär 40 år sedan var andelen hälften så stor. Att känna sig isolerad är knuten till ett antal fysiska, emotionella och psykologiska problem, från försvagat immunförsvar och högre stressnivåer till en högre risk för stroke och hjärtsjukdomar. En analys av 3.4 miljoner amerikaner fastställde att isolerade individer – särskilt de i medelåldern – är mer benägna att dö inom de kommande sju åren än människor som inte är isolerade. Och även om problemet uppenbarligen är allvarligt, är det lika problematiskt att ta itu med det. Många faktorer kan bidra till att någon blir isolerad, så det finns inget som heter ett enda botemedel. Dr John Cacioppo, en psykologiprofessor vid University of Chicago, har arbetat på sätt att bekämpa problemet. Han menar att ett stort första steg är att få människor att ompröva hur de interagerar med andra. Därifrån kan det vara en stor hjälp att skapa mer struktur. Det kan inkludera att skapa nya band med andra genom att lära sig nya färdigheter eller dela en erfarenhet.
Ensamhetskampen:
Att ha en meningsfull relation anses vara ett bättre botemedel mot ensamhet än att ha flera mer ytliga vänskaper.
Singlar är inte de enda ensamma; det uppskattas att 60 procent av gifta individer känner sig ensamma.
Studier har funnit att kronisk ensamhet översätts till en 14-procentig ökning av sannolikheten att dö ung.