Återförsäljningsprishållning är en term som används för att beskriva en strategi där tillverkaren av produkter når en överenskommelse med sina distributörer om att dessa produkter endast kommer att erbjudas till försäljning till antingen specifika priser, över ett specificerat prisgolv eller under ett specifikt pristak . Denna process skapar en situation där tillverkaren har viss kontroll över marknadspriset på produkterna och kan säkerställa att en rimlig vinst tjänas på affären. Distributörer gillar ofta tanken på att hålla återförsäljningspriset, eftersom strategin hjälper till att förhindra konkurrens mellan de olika säljarna av produkterna från att konkurrera enbart på basis av priset, vilket i slutändan minskar vinsten för alla berörda. Detta koncept med prisupprätthållande kan tillämpas på nästan alla situationer där varor och tjänster säljs genom distributörer eller återförsäljare.
Det finns två skolor när det gäller användningen av återförsäljningspris. Ett koncept är att denna typ av arrangemang mellan en tillverkare och dess distributörer skapar en situation där alla inblandade parter kan tjäna en anständig summa vinst, utan att skapa onödiga svårigheter för någon av distributörerna. Ur detta perspektiv hindrar villkoren i avtalet någon distributör från att underskrida andra distributörer genom att införa bottenpriser i ett försök att fånga majoriteten av försäljningsvolymen.
Ett annat perspektiv på strategin för bibehållande av återförsäljningspriset är att detta tillvägagångssätt sätter restriktioner för fri handel. Här är tanken att distributören ska vara fri att använda alla medel som krävs för att flytta produkterna, inklusive användningen av låga priser för att locka konsumenter. Genom att inte begränsa prissättningen som erbjuds av distributörerna växlar möjligheten att tjäna vinst till volym snarare än vinst intjänad per enhet. Alla distributörer som inte kan konkurrera tvingas lägga ner sin verksamhet, och tillverkaren tillhandahåller helt enkelt ytterligare enheter för försäljning av de distributörer som fortfarande är aktiva på marknaden.
Debatter om effekterna av bibehållande av återförsäljningspris har lett till perioder där praxis antingen ansågs olaglig eller åtminstone begränsad på något sätt. Som ett resultat har variationer i tillvägagångssättet utvecklats över tiden. Inom områden där strategin är laglig kan den ta formen av vad som kallas återförsäljningsprishållning, där distributören säljer produkterna till ett förutbestämt pris. Ett annat tillvägagångssätt är känt som golvpris eller underhåll av lägsta återförsäljningspris, där distributören går med på att sälja produkterna över ett grundläggande eller lägsta enhetspris. Ett tredje alternativ kallas maximalt återförsäljningspris, där distributören inte kommer att sälja produkterna för mer än ett högsta enhetspris.
I områden där statliga regler tillåter bibehållande av återförsäljningspris ger villkoren i allmänhet tillverkaren rätt att vidta åtgärder om en distributör bryter mot avtalet. Skulle distributören försöka sälja produkterna i hemlighet till ett pris som inte är tillåtet enligt avtalet på en så kallad grå marknad, kan tillverkaren omedelbart säga upp distributörsavtalet utan föregående meddelande. Dessutom kan tillverkaren juridiskt kunna kräva skadestånd från distributören om det kan bevisas att verksamheten minskat vinsten eller på annat sätt skadat tillverkarens affärsintressen.