Ekonomisk infrastruktur omfattar i allmänhet de system som gör att affärer kan ske i ett land. Detta syftar ofta på funktionella kommunikationsnät såväl som väg-, järnvägs- och flygtransporter. Reningen av vatten och dess leverans anses ofta vara väsentligt för näringslivet och ekonomin. Strukturer som dammar och kanaler kan placeras i denna kategori, liksom bevattningssystem för jordbruk. Kraftproduktion och förvaltning, förutom tjänster som utbildning, vetenskap och hälsovård inom ett lands geografiska gränser, brukar betraktas som väsentliga ekonomiska infrastrukturkomponenter.
Infrastrukturförbättringar, eftersom ett lands ekonomiska status förändras, mäts ofta enligt varje hushåll, storleken på arbetskraften och per enhet landarea. Dessa mätningar används vanligtvis för att övervaka vatten- och strömförbrukning. Fysisk infrastruktur är generellt sett viktig eftersom sunda vatten-, el-, sanitets- och kommunikationssystem är fördelaktiga för affärsverksamhet. Transportsystemets integritet kan också mätas på detta sätt, och förmågan att reparera och underhålla vägar och räls är ofta också inkluderade.
Regeringen har ofta spelat en viktig roll i ekonomisk infrastruktur. I USA, till exempel, togs industriella behov kontra ekonomin upp av viktiga historiska personer på 1700-talet. Infrastruktur som kanaler, hamnar och vägar har ofta varit föremål för debatt i takt med att tekniken har utvecklats, även i Europa som går tillbaka hundratals år. Mellanöstern-civilisationer, som den i Mesopotamien, förlitade sig vanligtvis på vattenförvaltningssystem; arbetskostnader kontra underhåll av ekonomisk infrastruktur har ofta behandlats i antiken och modern tid.
Det finns olika sätt att bedöma vad som gynnar ekonomisk infrastruktur mest. Analytiker tror ofta att de grundläggande transport-, vatten-, el- och kommunikationssystemen måste hållas i toppskick. Om de inte är det, kan den ekonomiska tillväxten, ofta mätt med värdet av ett lands bruttonationalprodukt (BNP), hindras. Distributionen av produkter, liksom tillståndet för finansinstitutioner, kan också bidra till välbefinnandet för ekonomisk infrastruktur.
Jobb inom tillverkning, distribution och detaljhandel, såväl som andra former av anställning inom den privata sektorn, anses ibland vara en del av ekonomisk infrastruktur. Lokala eller regionala myndigheter kan erbjuda bidrag som kan finansiera konstruktion och reparation av till exempel rörledningar, avloppsreningsverk eller vägar. Finansiering är ofta en fråga för att underhålla olika aspekter av ekonomisk infrastruktur, liksom arbetskraftens produktivitet.