Ett kommanditbolagsavtal (LLP) är ett avtal mellan delägarna i ett företag som fastställer deras respektive rättigheter och skyldigheter och som även ger en ram för företagets verksamhet. Avtalet är enligt lag inte obligatoriskt att vara skriftligt i de flesta jurisdiktioner för att skydda partnernas materiella intressen, främst för att det ofta finns lagstadgade standarder som kommer att gälla. Det anses vanligtvis vara en bästa praxis att anta ett skriftligt LLP-avtal, eftersom det kommer att ersätta alla lagstadgade bestämmelser som kan åläggas av jurisdiktionen.
En LLP är en affärsenhetstyp som skapas av en auktoriseringsstadga i jurisdiktioner i många länder. Det används vanligtvis av yrkesverksamma, såsom advokater eller revisorer, för att skydda varje utövare i en utövande grupp från obegränsat ansvar för affärsverksamhet. LLP har delar av både partnerskaps- och bolagsstrukturen. När de yrkesverksamma bildat en LLP, ges de det begränsade ansvaret för ett företag men behåller fortfarande fördelarna med att beskattas som individer under ett partnerskap. Stäms handelsbolaget i sin yrkesmässiga egenskap i den ordinarie verksamheten, är delägarna endast ansvariga till den del av sin investering i handelsbolaget.
En annan fördel med LLP-strukturen är förmågan att hantera angelägenheter som ett partnerskap. Jämfört med ett företag har ett partnerskap friheten att bestämma hur det kommer att förvaltas genom majoritetsbeslut av partnerna. Det behöver inte överensstämma med regulatoriska krav, lämna ut information till investerare eller utsätta sig för tillsyn genom en styrelse. Istället röstar parterna i organisatoriska och operativa frågor och upprättar ett kontrakt, så kallat LLP-avtal. Detta avtal reglerar de frågor som ingår i det, precis som alla verkställbara avtal, i den mån verksamheten inte strider mot lagen.
Ett LLP-avtal kan ta upp vilket ämne som helst av intresse för partnerna, men det finns några typiska avsnitt i ett standardavtal som försöker ta itu med grundläggande frågor och göra bestämmelser för vanliga affärshändelser. Några av de viktigare standarddelarna i ett avtal inkluderar hur vinster och förluster kommer att hanteras, hur den dagliga verksamheten kommer att skötas, hur nya medlemmar kommer att tillföras partnerskapet och vad som händer om en delägare vill lämna.
De flesta länder som tillåter LLP har också en Uniform Partnership Act (UPA) som kan användas av lokala jurisdiktioner som en modell för en auktoriseringsstadga. Inom UPA, och inkluderat i många lokala stadgar, finns standardbestämmelser som tar upp olika frågor som rör partner och partnerskap. Om ett partnerskap inte antar ett skriftligt LLP-avtal kommer en domstol att tillämpa dessa standardrättsliga standarder för att avgöra eventuella tvister mellan partnerna.