En strategisk miljöbedömning (SEA) är en systematisk översyn av ett projekts, programs eller policys inverkan på miljön. Funktionella komponenter i bedömningen skiljer sig åt beroende på de miljöbestämmelser som finns i varje land. Bedömningen resulterar i en skriftlig rapport som används för att fatta ett slutgiltigt beslut om lönsamheten att gå vidare. Om beslut fattas om att gå vidare, används SEA som grund för en projektbaserad miljökonsekvensbeskrivning, som tar den strategiska analysen till taktisk nivå.
Miljökonsekvensstudier blev ett populärt ämne på 1980-talet med standarder som sattes i USA för att identifiera och städa upp platser som förorenats av myndigheter och företagsåtgärder och införa krav på nya projekt för att fastställa miljöpåverkan i förväg. Med tiden blev miljökonsekvensbedömningar en kritisk del av att erhålla gemenskapsgodkännande och tillstånd för lokala projekt och utgjorde grunden för juridiskt ansvar närhelst förorening uppstod. Detta stora stöd för frågan befäste den strategiska miljöbedömningen som ett oumbärligt första steg i alla föreslagna åtgärder i USA.
Europeiska unionen (EU) antog också specifik lagstiftning som kräver att medlemmar antar protokollet i SEA-direktivet. Direktivet fastställde formella standarder och förfaranden för att genomföra en strategisk miljöbedömning för projekt och program. Medlemmar av EU antog direktivet under loppet av ett decennium, tills 100 procent av medlemmarna undertecknade SEA-protokollet.
Tillvägagångssättet för en strategisk miljöbedömning kan variera beroende på land eller sammanhang, men det grundläggande ramverket tenderar mot en internationell standard. Den kanske mest formaliserade strukturen är den som beskrivs i EU:s SMB-direktiv, så det är rimligt att se den lagstiftningen som vägledning. Det första steget i en socioekonomisk analys är en screeningprocess för att avgöra om den aktuella åtgärden faller inom direktivet. Inom EU omfattar direktivet inte föreslagen policy inom medlemsländerna. I ett allmänt sammanhang avgör detta steg om en SEA överhuvudtaget behöver genomföras i den aktuella jurisdiktionen.
När det har fastställts att en SEA krävs, bestämmer granskaren omfattningen av utredningen. Det är omöjligt att med säkerhet fastställa varje möjlig miljöpåverkan av en föreslagen åtgärd. Detta steg sätter gränser för vad bedömningen är utformad för att avslöja. Därefter bestämmer granskaren det aktuella tillståndet för miljön för att fungera som baslinjen mot vilken effekterna av den föreslagna åtgärden mäts.
Granskaren använder statistisk modellering, historiska exempel och professionellt omdöme för att nå en slutsats om sannolikheten för miljöpåverkan. Hans slutsatser presenteras i en rapport som används för att informera allmänheten och som underlag för att fatta det slutliga beslutet om åtgärden. Om beslut fattas att gå vidare med den föreslagna åtgärden används den strategiska miljöbedömningen som utgångspunkt för en taktisk konsekvensbedömning som avgör hur man bäst ska gå tillväga.