I USA är bemyndigade reportrar personer som enligt lag är skyldiga att rapportera misstänkta fall av barnmisshandel och vanvård. I allmänhet är varje person som har kontakt med barn i en professionell egenskap en mandat reporter, även om lagar varierar från stat till stat. Mandatlagar för reporter är utformade för att fånga upp barnmisshandel i dess tidiga skeden, så att barn inte lider långvarig skada.
Varje individ kan göra en anmälan om misstänkt övergrepp mot barn till staten, som kommer att skicka ut barnskyddstjänster för att undersöka påståendet. Mandat reportrar måste lämna in mer omfattande pappersarbete när de rapporterar misstänkt övergrepp och får inte vara anonyma. De flesta stater dikterar att lärare, sjukvårdspersonal, fredsofficerare, brandmän, psykologer, rådgivare, präster, filmbearbetare och kriminalvårdstjänstemän har mandat som reportrar. Andra yrken kan listas som mandat reportrar på stat för stat. Volontärer är undantagna från obligatoriska reporterlagar i många stater, även om de kan känna en moralisk skyldighet att rapportera misstänkta fall av barnmisshandel.
Barnmisshandel inkluderar fysiska, sexuella och känslomässiga övergrepp tillsammans med vanvård. Fysisk misshandel definieras som en icke-oavsiktlig skada. Vanvård är en omständighet där ett barn inte vårdas tillräckligt, vilket utgör ett potentiellt hot mot hans eller hennes hälsa och välbefinnande. Sexuella övergrepp är sexuell aktivitet mellan barn och äldre barn eller vuxna. Emotionell misshandel inkluderar känslomässig misshandel av ett barn. Alla dessa typer av övergrepp är skadliga fysiskt och känslomässigt, särskilt om de sker under långa tidsperioder.
Mandat reportrar som misstänker att någon typ av övergrepp förekommer måste rapportera det till staten. Misstänkta tecken inkluderar blåmärken, skärsår, fysiska eller känslomässiga trauman, emotionell oförutsägbarhet och bevis på felaktig vård. Om ett barn avslöjar en kränkande situation för bemyndigade reportrar, bör de rapportera avslöjandet. De flesta stater erbjuder immunitet för rapportering i god tro, vilket innebär att individer inte kan åtalas om en utredning inte bekräftar övergrepp mot barn. De flesta stater har också lagar om falsk rapportering, även om de sällan åtalas.
Om en enskild person är uppdragsgivare och har anledning att tro att ett barn han eller hon har kontakt med utsätts för övergrepp ska en muntlig anmälan göras så snabbt som möjligt. I de flesta fall måste en skriftlig rapport med fullständig information följa inom 48 timmar. Med hjälp av informationen i dessa rapporter kommer barnskyddstjänsten i staten att utreda anspråket och fatta ett beslut i ärendet som kan innefatta att ta skyddande vårdnad om det inblandade barnet.
Mandat reportrar är en del av ett större system utformat för att skydda och ta hand om barn. Lagar om mandat reportrar varierar runt om i världen, med vissa nationer som har få lagar för att skydda barn från övergrepp. Med insatser från Förenta Nationerna inför fler och fler länder mandatlagar för reportrar.