Komplementär terapi är en typ av icke-medicinsk terapi som används i samband med mer konventionella medicinska behandlingar. Denna typ av terapi kan omfatta många olika behandlingar, inklusive akupunktur, homeopati och transkutan elektrisk nervstimulering (TENS) terapi. Även om många av dessa behandlingar fortfarande anses vara alternativa, har vissa kompletterande terapityper blivit så allmänt accepterade av det medicinska etablissemanget att de täcks av sjukförsäkringen i vissa länder. Ett sådant exempel är akupunktur, som i USA ingår i många privata försäkringsbolags försäkringar.
Det finns många typer av komplementär terapi. De vanligaste av dessa är alternativa behandlingar som akupunktur, kiropraktiska behandlingar och TENS-terapi. Vid akupunktur sätts nålar vid kritiska tryckpunkter på kroppen för att lindra smärta, stress och andra symtom. TENS-terapi stimulerar liknande tryckpunkter med milda elektriska stötar och används vid behandling av en mängd olika kroniska smärttillstånd. Kiropraktisk terapi innebär manipulation av ryggraden och andra leder för att förbättra hälsa och välbefinnande.
Även om termerna ”alternativ terapi” och ”komplementär terapi” ofta används omväxlande, är de inte riktigt samma sak, även om de hänvisar till samma typer av behandling. En alternativ terapi är en som används istället för konventionell medicinsk behandling. Däremot används komplementära terapier utöver medicinsk behandling. Därför kan samma behandling betraktas som alternativ eller kompletterande, beroende på den specifika situation i vilken den används.
Ett annat förvirrande element i denna distinktion är att termen ”komplementär terapi” kom till till stor del på grund av en förändring i tänkandet om själva behandlingarna. Före 1990-talet ansågs behandlingar som akupunktur och TENS-terapi vara ”kvaksalveri” snarare än legitima behandlingar. På 1990-talet tvingade dock den ökade populariteten för dessa typer av behandlingar det medicinska etablissemanget att ta dem på större allvar. Som ett resultat har de blivit allt mer mainstream, till den grad att många alternativa terapier ofta används tillsammans med medicinska behandlingar. Användningen av sådana behandlingar för att komplettera medicinsk behandling gav upphov till att de övervägdes som komplementära snarare än alternativa.
Även om komplementära terapier används vid sidan av konventionella medicinska behandlingar, är de helt olika i filosofiska termer. Sammantaget är den mest betydande skillnaden att komplementära behandlingar tenderar att använda ett mer holistiskt tillvägagångssätt, genom att fokus för behandlingen är på hela människan, snarare än på sjukdomen och dess symtom. Till exempel kan en läkare ordinera smärtlindring och illamående mediciner för någon som upplever migrän. Däremot kan en holistisk läkare föreslå massage, avslappningstekniker eller akupunktur utöver medicinering.