De peroxisomproliferatoraktiverade receptoragonisterna (PPAR) är läkemedel som kan användas för att behandla typ 2-diabetes mellitus (DM) och hyperkolesterolemi, ett tillstånd där patienter har höga kolesterolnivåer i blodet. En PPAR-agonist verkar genom att stimulera PPA-receptorerna, vilket orsakar förändringar i kroppens metabolism och tillväxt. Tiazolidindionerna binder till gamma-subtypen av PPA-receptorerna och används för att behandla typ 2 DM, medan fibraterna binder till alfa-subtypen och hjälper till att behandla hyperkolesterolemi.
En PPAR-agonist fungerar eftersom den stimulerar de peroxisomproliferatoraktiverade (PPA) receptorerna, som finns inuti kärnorna i många celler i hela kroppen. Det finns ett antal olika undertyper av dessa receptorer, inklusive alfareceptorn, betareceptorn och gammareceptorn. Dessa subtyper orsakar olika cellulära svar. Generellt sett aktiverar dock stimulering av receptorerna olika gener, och resulterar i reglering av kroppens ämnesomsättning och tillväxt.
En typ av PPAR-agonist är tiazolidindionklassen, som binder till gammareceptorsubtypen. Genom att aktivera denna subtyp kan dessa mediciner öka kroppens känslighet för insulin och minska aptiten. Eftersom DM typ 2 utvecklas på grund av insulinresistens kan tiazolidindionerna effektivt behandla denna sjukdom. De vanligaste medlemmarna i denna klass av läkemedel är rosiglitazon, som går under handelsnamnet Avandia®, och pioglitazon, som har varumärket Actos®.
Tiazolidindionerna kan antingen användas ensamma eller i kombination med andra läkemedel för att behandla typ 2 DM. De sänker framgångsrikt patienters genomsnittliga blodsockernivåer. Vanliga biverkningar av dessa läkemedel inkluderar viktökning och lågt blodsocker. Vissa läkare har ifrågasatt om tiazolidindionerna är säkra eftersom de har visat sig förvärra hjärtsvikt och orsaka leverskador hos vissa patienter. Dessa läkemedel används dock fortfarande ofta för att behandla typ 2 DM.
Till skillnad från tiazolidindionerna är fibrater en typ av PPAR-agonist som binder till alfa-receptorsubtypen. Denna medicinklass används för att behandla hyperkolesterolemi. Stimulering av alfa-receptorerna ökar nivåerna av högdensitetslipoprotein (HDL) och minskar nivåerna av lågdensitetslipoproteiner (LDL). Detta är fördelaktigt eftersom höga LDL-nivåer är förknippade med en ökad risk för hjärtinfarkt och stroke, medan höga HDL-nivåer är skyddande mot dessa sjukdomar. De mest använda fibraterna inkluderar fenofibrat, gemfibrozil, ciprofibrat och bezafibrat.
Fibraterna används ofta tillsammans med andra mediciner för att behandla hyperkolesterolemi. Vanliga biverkningar av fibraterna inkluderar muskelsmärtor och magsmärtor. I sällsynta fall kan dessa mediciner orsaka ett tillstånd som kallas rabdomyolys, vilket är en läkemedelsreaktion som resulterar i en massiv nedbrytning av muskelvävnad.