Nålaponeurotomi, även känd som nålaponevrotomi eller perkutan nålfasciotomi, är en minimalt invasiv procedur som oftast används för att räta ut fingrar som har böjts av Dupuytrens kontraktur. Denna teknik använder nålar för att bryta den härdade och sammandragna bindväven som gör att fingret drar ihop sig, vilket gör att fingret kan räta ut normalt. Nålaponeurotomi är billigare än traditionell kirurgi, har få komplikationer och kan ofta utföras på läkarmottagningen.
Dupuytrens kontraktur, även kallad Dupuytrens sjukdom, är en handdeformitet som påverkar handflatans fascia, eller vävnaden under huden på handflatan. Palmar fascia är en bindväv som ligger mellan senor och huden på handflatan. Det ger en stabil yta som normalt hindrar fingrarna från att böjas för långt bakåt under tryck och ger en greppyta för fingrarna.
I Dupuytrens kontraktur stramar och drar denna bindväv ihop sig med tiden, vilket leder till att det bildas vävnadsknutar som kan dra en eller flera fingrar till en böjd position. Detta tillstånd är vanligtvis inte smärtsamt, även om knutarna av vävnad i handflatan ibland är känsliga för beröring. I de tidiga stadierna söker patienter vanligtvis vård av kosmetiska skäl. I de senare stadierna kan behandling vara nödvändig för att förhindra eventuell förlust av handfunktion som kan orsaka svårigheter att utföra vardagliga aktiviteter, som att skaka hand eller klä på sig.
Den moderna nålaponeurotomitekniken utvecklades av den franske reumatologen Dr Jean-Luc Lermusiaux i början av 1950-talet. Under proceduren ligger patienterna vanligtvis på rygg med armen utsträckt, och läkaren kan placera små prickar på huden med en penna i det område där nålen ska användas. Patienterna får lokalbedövning och läkaren använder spetsen på en liten injektionsnål för att försvaga, och så småningom dela, den sammandragna fascian via en serie mikroskopiska sticksår. Proceduren tar vanligtvis cirka en timme.
Traditionell kirurgisk behandling av Dupuytrens kontraktur är partiell palmar fasciektomi, där stora snitt används för att öppna handflatan och eventuella påverkade fingrar, och den sammandragna vävnaden avlägsnas. Denna procedur kan resultera i utdragen rehabilitering, möjlig bildning av ärrvävnad och andra kirurgiska komplikationer. Av denna anledning föredrar patienter ofta den icke-kirurgiska nålaponeurotomiproceduren. I vissa situationer kan dock operation krävas, såsom fall där en kronisk störning har gjort att huden blivit mindre elastisk, tidigare operation har lämnat för mycket ärrvävnad eller fall av svår sammandragning.