Liksom andra medlemmar av den icke-steroida antiinflammatoriska läkemedelsklassen (NSAID) används Voltaren® i allmänhet oralt för att behandla inflammation, smärta och feber delvis genom sin selektiva hämning av typ ett och typ två cyklooxygenaser. Negativa reaktioner på detta läkemedel kan öka i frekvens och svårighetsgrad när behandlingens längd och dosnivån ökar, vilket gör det tillrådligt att använda lägsta möjliga dosnivå under kortast tid för effektiv behandling av symtom. Ett antal faktorer kan påverka den lämpliga Voltaren®-dosen, såsom patientens ålder, leverhälsa, njurfunktion, aktuell läkemedelsregim och tillstånd som ska behandlas.
När Voltaren® används för att behandla smärta, stelhet och inflammation av svår artros, är den rekommenderade initiala Voltaren®-dosen för vuxna 100 till 150 mg per dag i två till tre uppdelade doser. En högre initial daglig Voltaren®-dos på 150 till 200 mg rekommenderas vid behandling av reumatoid artrit, även i uppdelade doser, för att minimera risken för gastrointestinala biverkningar. För patienter som får detta läkemedel för behandling av ankyloserande spondylit, bör en initial Voltaren®-dos på 100 till 125 mg ges i fyra uppdelade doser varje dag, med ytterligare 25 mg underhållsdos tillåten före sänggåendet vid behov. Den initiala Voltaren®-dosen eller dosfrekvensen kan ökas efter den första veckan av behandlingen om den initiala dosen inte är tillräcklig för att kontrollera symtomen.
Även om det är möjligt att pediatriska, geriatriska eller försvagade patienter kan behöva lägre nivåer av denna medicin, har ingen avgörande forskning gjorts om dosjusteringar i dessa populationer från och med 2011. Även om patienter med nedsatt leverfunktion mycket väl kan ha nytta av lägre initialdoser, finns det för närvarande inga dosrekommendationer för Voltaren® hos patienter med leverinsufficiens. Patienter med nedsatt njurfunktion kommer sannolikt inte att behöva lägre doser på grund av minskat clearance av läkemedlet från blodomloppet, men bör få lägsta möjliga dos för att minska risken för ytterligare skador på njurarna.
Läkemedelsinteraktioner med Voltaren® utgör en betydande risk, vilket gör en noggrann utvärdering av befintliga och nya behandlingar nödvändiga med alla patienter som använder läkemedlet. Patienter som får behandling med antikoagulantia bör få regelbundna hematologiska tester för att fastställa effekten av alla Voltaren®-dosjusteringar på trombocytaggregation. Warfarin, metotrexat, angiotensin-omvandlande enzym (ACE)-hämmare, furosemid, ciklosporin, litium och läkemedel som påverkar nivåerna av leverenzymer cytokrom P450 2C9 ska aldrig kombineras med Voltaren®. Patienter med svår astma eller som har fått astmatiska reaktioner på mediciner av acetylsalicylsyra bör också undvika att genomgå behandling med Voltaren®, eftersom detta kan indikera en ökad risk för allvarliga bronkospasmiska händelser.
Voltaren® är varumärkesformen för läkemedlet diklofenak, ett (NSAID) läkemedel känt som 2-(2,6-dikloranilino) fenylättiksyra. Patienter bör noggrant överväga nyttan av behandling med NSAID jämfört med alternativa läkemedel, eftersom dessa läkemedel utgör betydande hälsorisker. Dessa biverkningar inkluderar hjärtinfarkt, stroke, kardiovaskulär trombos, katastrofala inre blödningar, högt blodtryck, kongestiv hjärtsvikt, gastrointestinal perforation, allvarlig njurskada, allvarlig leverskada, dödliga hudåkommor och anafylaxi.