Vankomycinresistenta enterokocker (VRE)-infektioner är bakteriella infektioner som är särskilt svåra att behandla eftersom dessa bakterier inte svarar på antibiotikan vankomycin. Uppgiften att kontrollera en VRE-infektion blir därför mer utmanande. Det finns andra antibiotika som effektivt kan användas mot dessa organismer, vilket ger potentiella behandlingsmetoder för en infektion av dessa bakterier. Det är särskilt viktigt att behandla dessa infektioner så snabbt som möjligt, eftersom enterokockerna kan förvärva ny antibiotikaresistens och till och med överföra sin vankomycinresistens till bakterier av andra arter.
Den huvudsakliga rekommenderade behandlingen för en VRE-infektion består av behandling med flera andra typer av intravenösa (IV) antibiotika samtidigt. En bedömning av patienten kan göras i förväg till vilka antibiotika som kommer att vara effektiva mot just de VRE-stammar som behandlas. Detta kan ge en riktlinje för vilka antibiotika som används. Många gånger använder läkare en kombination av medicinerna teikoplanin och amoxycillin, eller ampicillin och imipenem, som båda ges via IV. Ibland kommer vankomycin att läggas till läkemedelskombinationen för att döda alla icke-VRE-bakterier som kan vara inblandade i infektionen, men som inte påverkas av de andra medierna som används.
Flera ytterligare procedurer kan utföras för att minska spridningen av en VRE-infektion och begränsa dess påverkan. Läkare eller medicinsk personal kan konsultera laboratorier på statlig nivå eller US Center for Disease Control (CDC) för att rapportera VRE-infektionen och avgöra om den tyder på en större trend, samt för att begära behandlingsförslag. Den infekterade patienten kommer vanligtvis att isoleras bakom sterila barriärer för att minimera risken för att infektionen sprids till närliggande individer. Utrustning som stetoskop eller termometrar kommer också att begränsas till användning med endast den infekterade patienten.
Underhåll av sår eller andra källor till VRE-infektion måste vårdas noggrant av läkare för framgångsrik behandling. Denna typ av infektion kan skapa bölder, eller samlingar av pus och avfall under huden. Dessa bölder måste lanseras och dräneras för att de inte ska orsaka ytterligare skada på patienten. Infektioner som spåras till placeringen av en IV-linje kommer att göra det nödvändigt för läkare att ta bort linjen och rengöra ingångspunkten. Många gånger kommer urinkatetrar att tas bort, även om urinröret ännu inte är infekterat, för att säkerställa att detta känsliga område inte tjänar som en punkt för framtida infektion.