Behandlingsalternativ för skelning inkluderar kirurgiska, farmakologiska och fysiska behandlingar för att ta itu med ett korsat eller vilseledande öga. I alla fall är tidiga insatser nyckeln. Ju tidigare problemet identifieras, desto fler behandlingsalternativ kommer patienten att ha och desto effektivare blir behandlingen. Behandling för patienter med skelning övervakas vanligtvis av en ögonläkare och kan också involvera kirurger och andra specialister, beroende på detaljerna i patientens fall.
Vid skelning misslyckas patientens ögon att anpassa sig till följd av svaghet eller andra problem med ögonmusklerna. Förutom att det drar till sig uppmärksamhet eftersom det får patientens ögon att se konstiga ut, försämrar detta också synen och kan orsaka ansträngda ögon och obehag. Alla former av skelning är utformade för att justera ögonen och hålla dem på plats så att patienterna kommer att utveckla normal syn.
Läkare rekommenderar vanligtvis att man börjar med minimalt invasiva tekniker. Dessa metoder är mindre traumatiska och medför färre risker. För låggradig skelning kan glasögon ibland åtgärda problemet genom att uppmuntra patientens ögonmuskler att utvecklas. Ögonlappar kan användas för att täcka det goda ögat, vilket tvingar patientens dåliga öga att arbeta hårdare och stärker ögonmusklerna i processen.
Patienter kan också få mediciner som är utformade för att sudda ut det goda ögat eller göra andra förändringar i synen. Botox® används också terapeutiskt vid behandling av skelning. Ögonövningar kan kombineras med något eller alla av dessa alternativ för att utveckla bättre koordination mellan ögonen och förbättra muskelstyrkan. Ibland kan dessa behandlingsalternativ för skelning vara tillräckliga, vilket gör att patienten kan återhämta sig helt.
I andra fall kan det vara nödvändigt att vända sig till operation för att ompositionera ögonmusklerna. För vissa patienter kan operation rekommenderas från början om det anses vara det bästa alternativet. För skelning för vuxna görs operationen vanligtvis som ett polikliniskt ingrepp med lokalbedövning. För barn, som kan tycka att operationen är upprörande eller traumatisk, används en allmän anestesi för att låta kirurgen arbeta säkert med patienten. Efter operationen kan ögonövningar behövas för att återutveckla musklerna, och patientens ögon ska kunna ställas i linje ordentligt.
När man får diagnosen skelning bör man diskutera alla tillgängliga behandlingsalternativ för skelning och få råd och rekommendationer om de alternativ som är bäst lämpade för deras fall. Det kan vara bra att fråga hur lång tid behandlingen kommer att ta och vilka risker som är förknippade med en given behandling, så att människor kan göra ett välgrundat val om den eller de metoder för skelning de vill använda.