Psykoanalys är en metod genom vilken utbildade psykologer eller psykoterapeuter försöker komma fram till grundorsaken(erna) till en patients nuvarande beteende eller handlingar. Detta görs vanligtvis genom ett antal sessioner där patienten minns specifika minnen av livsförändrande händelser – en process som kallas fri association. Utövare av psykoanalys hoppas kunna använda denna information tillsammans med andra observationer för att formulera en möjlig behandling för vissa psykiska sjukdomar eller andra självbegränsande neuroser eller irrationella rädslor.
Innan den framstående österrikiske psykologen Dr. Sigmund Freud utvecklade psykoanalysen i slutet av 19-talet fanns det många teorier men lite vetenskaplig kunskap om det mänskliga sinnets inre funktion. Människor ansågs bete sig som de gjorde av många anledningar: gudarnas vilja, demonisk besittning, inneboende gott eller ont från födseln, obalans i ”humor” och så vidare. Brottslingar som begick brott mot samhället eller de som visade bisarra beteenden togs helt enkelt bort från samhället, med lite hopp om meningsfull rehabilitering.
Dr. Freud fastställde att många nuvarande beteenden och handlingar faktiskt utlöses av tidigare trauman för psyket. Freud antog att det mänskliga sinnet var mycket mer komplext än vad man tidigare antagit, och det var denna komplexitet som drev många människor att bilda socialt oacceptabla tankar eller fatta farliga beslut. Freudiansk psykoanalys i sin ursprungliga form koncentrerade sig starkt på patientens förträngda sexuella fantasier och tidiga barndomsupplevelser. Freud hoppades kunna hjälpa sina patienter att konfrontera traumatiska minnen i en säker miljö för att förstå deras nuvarande svårigheter.
Sedan Freuds tid har psykoanalysen genomgått vissa förändringar. Moderna utövare tenderar att tycka att ”talande botemedel”-aspekten av Freuds metoder är det mest användbara verktyget, samtidigt som man undviker överanvändning av psykosexuella traumaupplevelser för diagnos. Under dagens psykoanalyssessioner diskuterar patienter sina innersta tankar och upplevelser med en utbildad psykoterapeut. Terapeutens roll är att styra samtalet mot specifika tankekonflikter.
Om patienten själv kan återkalla en smärtsam upplevelse och tillämpa det minnet på en aktuell situation, kan han möjligen ”bota” sig själv med tiden. Till exempel, om någon som lider av svår social ångest kunde komma ihåg en särskilt förödmjukande händelse från grundskolan, kan detta hjälpa honom eller henne att sätta dagens händelser i perspektiv. Att framgångsrikt ta itu med en förträngd tanke eller fantasi kan avsluta en konflikt mellan sinnet och kroppen.
Freuds mest kända psykoanalysmodell delade in det mänskliga sinnet i tre separata element – id, egot och superegot. ID är den primitiva drivkraften bakom våra basala behov, såsom sexuell tillfredsställelse och sociala framsteg. Överjaget är packat med alla moraliska koder som präglats av oss sedan födseln. Egot är vårt vakna sinne som motiverar oss att fatta beslut baserat på våra specifika drifter och behov. Eftersom överjaget och id:t ständigt är i konflikt, drivs många människor till psykoanalys av ett överarbetat ego som kämpar för att förstå omvärlden. Med hjälp av denna psykoanalysmodell uppstår kriminellt beteende när id blir för dominerande och ultrastelt moraliskt beteende utlöses av ett okontrollerat överjag.
Många moderna psykoterapeuter har anammat en annan psykoanalysmodell baserad på idén om konflikt. Alla av oss har en moralisk kod som avgör om en viss handling är rätt eller fel. På samma sätt har våra kroppar sina egna behov som inte lätt kan kontrolleras av enbart rationell tanke.
En gift man kan träffa en attraktiv kvinna på jobbet, till exempel. Han kanske förstår att det skulle vara moraliskt fel att utöva ett olagligt förhållande, men han känner fortfarande de fysiska effekterna av en sexuell attraktion. Även om han drar sig tillbaka från mötet och inget fysiskt inträffar, kan konflikten mellan sinne och kropp fortfarande existera. Med tiden kan alla dessa konflikter överväldiga det mänskliga psyket, skapa ett behov av att säkert ventilera dessa känslor och förträngda fantasier. Psykoanalysen strävar efter att tillhandahålla en riktad form av ventilering som i slutändan ska minska konfliktnivån mellan fantasi och verklighet.