Antidepressiva medel är humörstabiliserande läkemedel som används för att behandla en mängd olika tillstånd, inklusive måttlig till svår depressiv sjukdom, ångestattacker och posttraumatiskt stressyndrom. Antidepressiva, som upptäcktes först i början av 1950-talet, har blivit ett effektivt verktyg för att bekämpa depression och andra störningar. Antidepressiva medel upptäcktes först av en slump när ett läkemedel som heter Iproniazid, som ursprungligen utvecklades för att behandla tuberkulos, visade sig lindra symtom på depression. Även om forskare fortfarande inte är säkra på exakt vad som orsakar depression, tros det att vissa neurotransmittorer – kemikalierna som skickar meddelanden mellan hjärnceller – i hög grad påverkar en persons humör. Antidepressiva medel verkar genom att öka aktiviteten hos dessa neurotransmittorer.
Det finns fyra huvudtyper av antidepressiva som används idag. De tidigaste stämningsstabiliserande läkemedlen tillhörde en grupp läkemedel som kallas monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare). MAO-hämmare fungerar genom att stoppa nedbrytningen av monoaminneurotransmittorer, vilket ökar mängden av dessa kemikalier som finns i kroppen. MAO-hämmare, vanligtvis förskrivna för depression och social ångest, kan orsaka mycket allvarliga läkemedels- och matinteraktioner. På grund av deras farliga natur skrivs dessa läkemedel vanligtvis idag endast ut till patienter som inte har svarat på andra behandlingar.
Efter upptäckten av MAO-hämmare utvecklade forskare tricykliska antidepressiva medel (TCA). TCA orsakar färre biverkningar än MAO-hämmare och var därför den föredragna behandlingsmetoden under många år. TCA är också effektiva för att behandla kronisk smärta som neuralgi. De är dock farliga vid överdosering och har till stor del ersatts av nyare droger.
Idag tillhör de mest utbredda antidepressiva medlen en klass som kallas selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI). Mycket i grunden fungerar SSRI genom att hålla en större mängd av signalsubstansen serotonin i hjärnans receptorområden, vilket gör att hjärnan bättre kan utnyttja serotoninet. Det anses allmänt att serotonin direkt påverkar humöret, så genom att hålla en större mängd av denna kemikalie på en plats där kroppen kan använda den, kan patienter uppleva ett förbättrat humör.
Den sista större gruppen av antidepressiva som används idag tillhör klassen serotonin-noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI). SNRI fungerar ungefär på samma sätt som SSRI, förutom att de påverkar hur hjärnan använder signalsubstansen noradrenalin samt serotonin. SSRI och SNRI är i allmänhet säkrare än MAO-hämmare och TCA, vilket orsakar färre biverkningar och läkemedelsinteraktioner.
Några vanliga biverkningar som induceras av antidepressiva är muntorrhet, dåsighet, förändringar i aptit och ökade känslor av depression och ångest. Men många av dessa symtom minskar efter att kroppen anpassat sig till läkemedlet. Antidepressiva medel kan också orsaka sexuella biverkningar, såsom minskad libido och erektil dysfunktion.
Eftersom depression och andra affektiva störningar kan relateras till såväl situationella orsaker som kemiska obalanser, kombineras antidepressiva medel vanligtvis med psykoterapi för att bekämpa depression. Som med alla mediciner är det viktigt att patienter endast tar antidepressiva medel under en läkares överinseende. I kombination med terapi har humörstabilisatorer visat sig ge mycket effektiva resultat hos depressionssjuka.