Vilka är fördelarna och nackdelarna med brachyterapi för livmoderhalscancer?

Brachyterapi för livmoderhalscancer är ett effektivt och säkert alternativ till kirurgiskt avlägsnande av livmoderhalsen och livmodern. Det kan också användas som ett alternativ till extern strålning, som kan förstöra såväl frisk vävnad som cancervävnad. Det finns dock ett antal potentiella biverkningar till brachyterapi.
Intern strålning, eller brachyterapi, innebär att en patients cancerorgan eller vävnad behandlas med en lokal dos av strålning. Strålningskällan försluts i ett rör och placeras nära eller inuti organet eller vävnaden. Med brachyterapi för livmoderhalscancer förs röret in i livmoderhålan och slidan. Brachyterapi kan användas på mer än ett sätt. Det är effektivt både som fristående terapi – en monoterapi – eller i kombination med annan behandling, såsom extern strålbehandling, kemoterapi eller kirurgi.

Som monoterapi kan brachyterapi för livmoderhalscancer uppfattas som att föredra framför både kirurgi och extern strålning, eftersom de andra behandlingarna medför betydande risker. När det gäller extern strålning är dess förstörelse av frisk vävnad ett problem eftersom kroppen inte kan reparera vävnaden och istället ersätter den med ärrvävnad, som är mindre funktionell än den ursprungliga vävnaden. Borttagning av livmoderhalsen och livmodern under operationen – en radikal hysterektomi – kan leda till tillfällig inflammation, vilket gör det svårt för patienten att tömma urinblåsan.

Brachyterapi för livmoderhalscancer har dock sina egna brister och komplikationer. Denna behandling kan orsaka stenos eller vaginala ärrbildningar. Sådana ärrbildningar kan göra samlag smärtsamt eller kan gynekologiska undersökningar svåra. Smörjmedel kan användas för att motverka vaginal torrhet, vilket gör penetrerande sex bekvämare.

Termen ”brachyterapi” kommer från det antika grekiska brachios, som betyder ”kort” och therapeia, som betyder ”läkning”. Ordet ”brachyterapi” översätts därför som ”kortdistansläkning”. Denna behandling heter så eftersom den appliceras nära organet eller vävnaden.

Brachyterapi användes första gången 1901, när den franske fysikern Pierre Curie föreslog till det parisiska sjukhuset St. Louis att en tumör skulle behandlas genom införandet av ett litet radiumrör. Radium är ett kemiskt grundämne som avger strålning. Curie och hans fru Marie utvann först radium ur uran 1898.

Förutom att behandla livmoderhalscancer används brachyterapi även för att behandla andra cancerformer, såsom livmoder-, prostatacancer och bröstcancer. Matstrupe, huvud och nacke, lungcancer och hudcancer kan också behandlas med brachyterapi. Förutom cancer används denna behandling dessutom för att bekämpa kranskärlssjukdom.