En routingdomän är en term som används för att identifiera en lägre nivå i ett datornätverkshierarki med avseende på nätverkstrafikdirigering. Alla datorer och routrar som finns under domänen måste administreras av en enda källa, till exempel ett företag eller en organisation, och följa ett enda routingprotokoll. Ytterligare undernätverk kan finnas inom en given domän för att detaljera en nätverkstopologi, så länge som undernäten följer samma routingprotokoll. Dessutom kan en viss domän existera som en del av ett större nätverk.
Hur en routingdomän passar in i den övergripande hierarkin beror något på nätverkets konstruktion och de routingprotokoll som används. Det är ofta ett undernätverk av vad som kallas en administrativ domän, som kan ha hur många routingdomäner som helst inom sig. På så sätt kan två olika routingdomäner fungera under olika routingprotokoll inom en enda administrativ domän, men fortfarande administreras av en enda källa. Två eller flera administrativa domäner kan också anslutas om ett tredje routingprotokoll behöver implementeras, men kommer att hållas åtskilda från de andra två.
Genom att kliva upp i hierarkin kan en administrativ domän existera i vad som kallas ett autonomt system. Ett autonomt system kan i huvudsak ses som vilken samling routingdomäner som helst som har en etablerad väg till Internet. I de flesta fall kommer en enda administrativ domän och dess routingdomän att vara ett autonomt system, ibland även kallat en kongruent domän. Detta beror på att för att nätverkstrafiken ska kunna komma till en annan administrativ domän, måste den vanligtvis passera Internet för att nå den andra administrativa domänen.
Sättet som en routingdomän fungerar är genom användningen av ett uttryckligen etablerat routingprotokoll. Inuti finns det hur många datorer som helst, så kallade slutsystem (ES). Att koppla ihop dem i grupper är vanligtvis routrar eller andra nätverksenheter, som kallas mellansystem (IS). Dessa grupperingar, eller undernät, hänvisas till som protokoll från slutsystem till mellansystem (ES-IS). Protokollen som grupperar de mellanliggande systemen som delar det gemensamma routningsprotokollet hänvisas till som ett intra-domän mellansystem till mellansystem (IS-IS) protokoll.
Reglerna för routingdomäner anger att ett enda routingprotokoll ska användas över hela domänen, men det finns enstaka undantag. Till exempel kan en enda ES ha en direkt väg till en IS. Tekniskt sett kan detta ses som ett annat routingprotokoll, eftersom rutten upprättas mellan ES och IS, även om det inte stör det primära IS-IS-protokollet inom domänen. I allmänhet kallas ett IS-IS-protokoll inom en domän ofta som ett inre gateway-protokoll (IGP).
Eftersom det är möjligt att ha flera routingdomäner inom en enda administrativ domän, finns det metoder för att sammankoppla de instanser där flera administrativa domäner behöver ansluta. I det här fallet kan ett annat protokoll än det som används av routningsdomänen användas för att ansluta de två administrativa domänerna. Detta är känt som ett IS-IS-protokoll mellan domäner. Även om två administrativa domäner som hanteras av en enda administrativ källa kan finnas, för säkerhets skull, är de vanligtvis anslutna via vad som kallas ett border gateway protocol (BGP).