Datorkod kan betraktas som den digitala världens DNA – de råa raderna av data som utgör alla program, grafikfiler och digital musik. Ju större och mer komplex fil eller applikation är, desto mer kod innehåller den. Med tanke på de ändliga begränsningarna för hårddiskar och andra typer av datalagring, används kodkomprimering ofta för att tillfälligt krympa storleken på filer. Det fungerar genom att använda speciella algoritmer för att få en mindre bit kod att stå för en större bit. Data kan komprimeras och okomprimeras på detta sätt, så länge ett komprimeringsprogram känner till den korrekta algoritmen för att låsa upp den.
De flesta som vet hur man använder en dator har åtminstone en övergående förtrogenhet med hur data lagras, i termer av kilobyte, megabyte, gigabyte och så vidare. Vad de kanske inte förstår är förhållandet mellan dessa måttenheter och de faktiska orden, grafiken, musiken och programmen de manipulerar på skärmen. En enda byte representerar ett enda tecken i text, och i sig består av åtta mindre enheter som kallas bitar. Bitar är de råa komponenterna i digital information, och sättet de är ordnade på skapar olika bokstäver i alfabetet, siffror eller andra typer av tecken.
Ett kodkomprimeringsprogram tar bitarna och byten som utgör en given fil och kodar dem så att ett eller två tecken i den komprimerade versionen representerar ett större antal av originalet. De två huvudtyperna av kodkomprimering är kända som förlustfri och förlustfri. Förlustkomprimering kan användas i fall där viss dataförlust är acceptabel, till exempel musikfiler där vissa frekvenser är onödiga. I grund och botten räknar en förlustalgoritm antalet gånger en given sektion av data återanvänds genom en fil och genererar en mindre kodbit som stämmer överens med det antalet. Större komprimering kan vanligtvis uppnås med denna metod, och MP3-formatet är ett exempel på denna typ av komprimerad fil.
Den grundläggande funktionella skillnaden mellan förlustfri och förlustfri komprimering är att med förlustfri komprimering kasseras data som inte kan komprimeras, medan förlustfri komprimering håller den okomprimerad. Detta leder till större komprimerade filstorlekar, men bibehållande av den ursprungliga filkvaliteten. Textdokument och andra liknande filer, i vilka information inte kan gå förlorad, ska komprimeras på detta sätt.
Generellt sett kan en komprimerad fil inte användas eller manipuleras om den inte först är okomprimerad. Komprimering är ett tillfälligt tillstånd, därför används huvudsakligen för lagring eller överföring. Detta gäller dock inte komprimerade musik- och videofiler, för vilka det finns program som kan avkoda i farten, under uppspelning.