EEPROM står för Electrically Erasable Programmable Read Only Memory och uttalas double-ee-prom eller ee-prom. Det är ett långt namn för ett litet chip som innehåller bitar av datakod som kan skrivas om och raderas av en elektrisk laddning, en byte i taget. Dess data kan inte selektivt skrivas om; hela chippet måste raderas och skrivas om för att uppdatera dess innehåll.
Även om RAM (Random Access Memory) förlorar sina data varje gång du stänger av din dator, kräver EEPROM ingen strömkälla för att upprätthålla dess data. Av denna anledning används det ofta av många BIOS-chips för att spara systeminställningar.
BIOS står för Basic Input/Output System. När en dator är påslagen kör BIOS-chippet ett program som heter CMOS (Complementary Metal Oxide Semiconductor) som har inställningar som gör att datorn kan känna igen sin hårdvara. Användare kan gå in i CMOS-programmet under uppstart för att ändra BIOS-inställningarna. Någon kan behöva göra detta, till exempel när han eller hon skaffar en ny hårddisk. Efter att ha ändrat inställningarna kommer BIOS att spara den nya kopian av instruktionerna till EEPROM.
Med tillkomsten av EEPROM kunde tillverkare också uppdatera själva BIOS-programmet. Tidigare var detta inte möjligt, och ett föråldrat BIOS-chip innebar att man måste ersätta chippet med ett nyare moderkort. Ett BIOS-chip som kan uppgraderas med denna funktion kallas för ett flash-BIOS, eftersom EEPROM uppdateras med hjälp av elektriska laddningar eller blixtar.
EEPROM är långsammare än RAM, men är perfekt för applikationer som att lagra sparade BIOS-inställningar. Det skulle inte väljas för applikationer med dynamiska läs-/skrivkrav, som i fallet med en digitalkamera, ett minneskort eller ett flashkort. För dessa ändamål används en nyare hybridform som kallas flashminne. Flash-minnet skiljer sig genom att dess data kan selektivt skrivas om. Det kan också raderas och skrivas om i hela block, istället för en byte i taget. Detta gör det mycket snabbare än EEPROM.
Nyare flash-BIOS-chips kanske använder flashminne snarare än EEPROM. BIOS kallas bara ett flash-BIOS eftersom minnet det använder – i båda fallen – omprogrammeras genom att flasha chippet, antingen en byte i taget, eller i block.