En redundant uppsättning billiga diskar är ett datalagringssystem som vanligtvis används med datorer, särskilt datorsystem som lagrar data som är viktig eller ofta åtkomlig. Denna typ av system kan användas på en rad olika sätt för att säkerställa större tillgänglighet av data genom redundans eller ökad prestanda genom distribution av data. Vart och ett av dessa två primära mål kan uppnås i sin helhet genom att offra det andra målet eller delvis som en kombination av båda målen. En överflödig mängd billiga diskar är en vanlig metod för att skapa ett datalagringssystem och har kommit att bli industristandard inom vissa yrkessektorer.
Även om det ofta bara kallas för en ”RAID”, har termen ”redundant array av billiga diskar” i allmänhet ersatts med termen ”redundant array av oberoende diskar”, men båda namnen hänvisar till samma typ av system. Den moderna användningen av ”oberoende” snarare än ”billig” har endast använts för att avskräcka potentiella kunder eller användare från att tro att den här typen av system kommer att vara billiga. Även om diskarna i sig kan vara ganska billiga, eftersom det finns en hel uppsättning av dessa diskar, med minst två och potentiellt dussintals eller hundratals, kan en redundant uppsättning billiga diskar fortfarande vara ganska kostsamma.
Grundidén bakom en redundant uppsättning billiga diskar är att flera diskar, som var och en kan lagra data, används tillsammans i ett enda system. Datorer eller terminaler som är anslutna till detta system ser hela arrayen som en enda lagringsenhet när de skriver till eller läser från arrayen. Genom att använda flera diskar inom en enda array finns det potential för större tillgänglighet, att kunna komma åt data och högre prestanda, den hastighet med vilken data nås.
Större tillgänglighet skapas genom användning av redundans av information i en redundant uppsättning billiga diskar. Med bara en enda disk, om data på den disken blir skadad så går den förlorad utan andra former av säkerhetskopiering. En redundant uppsättning billiga diskar kan dock användas för att lagra samma data på flera diskar, och om en disk är skadad kan data fortfarande hämtas från en annan disk. Denna typ av system kallas ofta för ett RAID-1-system.
En redundant uppsättning billiga diskar kan också användas för att öka prestandan. Om data lagras i separata bitar över flera diskar, inte som kopior utan som separata delar, kan data hämtas snabbare eftersom varje disk är åtkomlig för en bit, snarare än att vänta på att varje bit data ska komma från olika delar av en enda skiva. Detta kallas ”data striping” och ökar ett systems prestanda, men inte tillgängligheten, och kallas vanligtvis för ett RAID-0-system. Andra system använder en kombination av båda RAID-typerna för att förbättra prestandan, samtidigt som de skapar redundans för att säkerställa tillgänglighet.