En helt buffrad DIMM (Dual In-Line Memory Module) är ett RAM-chip (Random Access Memory) som innehåller en avancerad minnesbuffert på chipsetet. Den avancerade minnesbufferten fungerar som en mellanhand mellan de faktiska minnesmodulerna och minneskontrollern. Detta gör att det tillgängliga minnet på chipet kan ökas utan att antalet stift på modulen ökar. Nackdelarna med DIMM inkluderar införandet av latens och en ökning av strömförbrukningen för chipset.
På en helt buffrad DIMM sitter den avancerade minnesbufferten precis mellan minnesmodulen/minnesmodulerna och minneskontrollern. All data som flyttas till och från minnesmodulerna måste först passera genom den avancerade minnesbufferten. Till skillnad från obuffrade DIMM:er, där minneskontrollern direkt ansluter till minnesmodulen, måste information om den fullt buffrade DIMM:en ”tolkas” av den avancerade minnesbufferten.
Att använda en helt buffrad DIMM ger två primära fördelar. Den första är att signalen kan återställas av minnesbuffertenheten, vilket kompenserar för försämring när den färdas genom datorbussarkitekturen. Det andra är att den avancerade minnesbufferten kan utföra förebyggande felkontroll av data som flödar till och från RAM-chipet. Den fungerar som en typ av miniatyrhjärna som kan avgöra om data som passerar har skadats vid något tillfälle under processen.
Det finns också nackdelar med att använda en helt buffrad DIMM. Den första av dessa är att den avancerade minnesbufferten kräver ytterligare strömförbrukning för RAM-kretsen. Detta innebär att RAM-uttaget måste ställas in på en högre spänningsnivå. Ökad effekt producerar extra värme, vilket kan förkorta livslängden för RAM-chips – och andra komponenter i systemet – under dåligt ventilerade förhållanden. För att minimera denna risk bör ytterligare kylning användas; detta kan inkludera ytterligare frånluftsfläktar till höljet eller annan typ av kyllösning för att förbättra luftflödet över RAM-chipsen.
Den sista nackdelen med DIMM:er är att att förlita sig på den avancerade minnesbufferten introducerar begreppet latens till RAM-operationer. Utan en buffert sker RAM-operationer i huvudsak i realtid, begränsade endast av processorns hastighet, främre sidobussen mellan processorn och minnet och hastigheten på själva RAM-chipsen. Men när data väl kanaliseras genom den avancerade minnesbufferten uppstår en fördröjning mellan mottagning och bearbetning av informationen. Den enda möjliga kompensationen för detta är att använda snabbare minnesmoduler för att övervinna den inneboende latensfördröjningen.