Spiralmodellen är en mjukvarudesignfilosofi som istället för att vara en linjär process är en process i fyra steg som kontinuerligt upprepas tills mjukvaran är färdig. I det första steget av spiralmodellen diskuterar utvecklarna målen. Efter detta hittar utvecklarna metoder för att genomföra målen på det snabbaste och säkraste sättet. När utvecklarna vet vad de gör, utför de sedan själva programmeringen för att lägga in funktioner i programvaran. När denna process är klar visas programvaran för kunden för godkännande eller förnekande av ändringarna.
Planering är det första steget i en spiralmodell, och det börjar innan någon programmering utförs. Vid det här laget diskuterar utvecklarna funktioner som måste läggas till programvaran. Till exempel, om programmet är gjort för gruppsamarbete, kan utvecklarna diskutera behovet av ett gruppgränssnitt som gör det enkelt för många människor att använda programmet samtidigt. Utvecklarna diskuterar bara de funktioner som behövs, utan att diskutera hur man skapar dem.
När utvecklarna vet vilka funktioner som behövs, börjar de diskutera sätt att komplettera dem. I detta skede av spiralmodellen kommer utvecklarna att diskutera olika programmeringsmetoder och metoder för att slutföra uppgiften. Även om det kan finnas många sätt att lägga till funktionerna, kommer utvecklare ofta att välja den som är snabbast att göra och bearbeta. Säkerhet kan också vara ett problem, eftersom utvecklarna inte vill att programmet ska krascha under användning.
Efter att en metod har valts kommer utvecklarna att börja programmera funktionerna. Denna programmering kommer att gå enligt den metod som valts i den andra fasen och kommer inte att ändras om inte stora problem uppstår. Till skillnad från de andra två delarna av spiralmodellen finns det väldigt lite diskussion här.
När de diskuterade funktionerna är klara kommer kunden att kontaktas för att testa programvaran i dess nuvarande skick. Programvaran kommer sällan att vara komplett vid denna tidpunkt, och detta steg är mer för att testa de programmerade funktionerna än för att hävda att det är gjort. Om programvaran inte är gjord för en specifik klient, kan potentiella kunder kallas in för att prova programmet. Oavsett om kunden accepterar eller förnekar funktionerna, går spiralmodellen tillbaka till det första steget – planering – där nya funktioner diskuteras eller förnekas och funktioner fixas. Detta kommer att fortsätta i sekvens tills programvaran är klar för distribution eller färdig enligt kundens specifikationer.