Lightweight Directory Access Protocol (LDAP) är en metod för att organisera data för användning med databaser som följer LDAP-standarder. Detta är en öppen standard, så alla organisationer kan använda strukturerna utan att betala en licensavgift. En LDAP-katalog är optimerad för läsning över skrivning, vilket gör den till ett utmärkt val för långtidslagring, men inte för aktiva databaser. Den fria licensen och läscentrerade karaktären hos Lightweight Directory Access Protocol har gjort att det blivit ett populärt sätt att organisera information i datalager.
Den mest förvirrande aspekten av LDAP är exakt vad protokollet är. Lightweight Directory Access Protocol är en metod för att organisera och lagra data. En LDAP-databas är en databas som lagrar information enligt protokollet. Denna punkt blir väldigt lerig när terminologier smälter samman.
Lightweight Directory Access Protocol är både öppen standard och plattformsoberoende. Detta innebär att alla användare på vilket system som helst enkelt kan använda och manipulera LDAP-databaser. Den hanterar också enkelt virtuella databassystem, vilket gör att flera databaser kan fungera som en enda enhet på klientsidan. Slutligen införlivar den Internetprotokoll direkt i specifikationen, vilket gör att du får åtkomst till den via en internetanslutning nästan smärtfri.
Eftersom LDAP har mycket att göra har protokollet blivit mycket populärt som ett sätt att lagra information över ett brett nätverk. Många moderna databasdesigner har möjlighet att komma åt LDAP-databaser, även om de inte direkt använder Lightweight Directory Access Protocol. Detta har utökat protokollens popularitet, eftersom nästan varje större databas nu har LDAP inbyggt eller tillgängligt via en plug-in.
Sättet som en Lightweight Directory Access Protocol-databas får åtkomst till och lagrar information har stor inverkan på hur den används. Protokollet betonar att läsa data från databasen framför att skriva in ny information. Detta gör det mycket långsammare att lägga till information än att ta ut den. Snabba applikationer, som bankhandlingar eller onlinebeställning, skulle tycka att metoderna är för långsamma. Lagrings- eller registersystem, såsom lager- eller skatteinformation, fungerar mycket bra.
LDAP specificerar en hierarkisk organisation för data. Detta är en metod som är mycket bekant för de flesta och gör sortering i LDAP-databaser enklare än andra system. Denna organisationsmetod slås ofta samman med webbadresser, vilket gör åtkomst till databasinformation på toppnivå tillgänglig via en webbläsare.
Det är lätt att tänka på dessa nivåer som mapparna på en dator. Den översta nivån är fokus för databasen, vanligtvis namnet på ett företag eller en organisation. Under det finns sektioner för avdelningar eller projekt inom organisationen. Under var och en av dessa rubriker finns underavdelningar inom det området. På en dator är detta som en mapp i en mapp, var och en ger mer specifik information. Så småningom kommer mappen, eller databasen, att innehålla all information relaterad till det specifika ämnet.