Digitalt berättande är en form av berättande som åstadkoms genom användning av teknik. Det är en betydande avvikelse från den muntliga traditionen i många kulturer där berättelser förs vidare från person till person, och från traditionen med skriftligt berättande. Digitalt berättande är dynamiskt, ibland beskrivet som ett multimediat förhållningssätt till berättande, och det har ett antal användningsområden. Vissa platser där digitalt berättande kan ses inkluderar klassrum, museer, historiska sällskap och samhällsorganisationer.
Med digitalt berättande finns det ett antal sätt att presentera historien. Någon kan berätta, med sin egen röst, medan bilder och ord visas på en skärm. Digitalt berättande kan också innehålla videor, musik, ljud från andra källor och andra konstnärliga uttryck för att berätta en historia. Medan förstapersonsberättelser fortsätter att vara populärt, kan andra perspektiv tas av berättaren efter önskemål.
Digitalt berättande kan ta två till 10 minuter, beroende på berättelsen. Det kan innehålla funktioner som att välja ditt eget äventyrselement, vilket gör att människor kan interagera direkt med berättelsen, och kräver skapandet av en förgrenad berättelse som ger en mängd alternativ för människor som vill engagera sig i berättelsen. Det kan vara inbäddat på en webbplats, visat på en skärm eller inkluderat i en ljudrundtur.
I klassrummet kan digitalt berättande användas på en mängd olika pedagogiska sätt. Eleverna kan skapa sina egna digitala berättelser, lära sig att använda tekniken bakom digitalt berättande samtidigt som de spelar in berättelser om sina egna liv eller myter som de har skapat. Lärare kan också presentera material i digital form. Till exempel kan en lärare som håller på med en enhet om indiansk mytologi visa digitala berättelser sammanställda av indianska äldste för att låta eleverna få kontakt med berättelserna och människorna som tillhör den kultur där berättelserna fortsätter att berättas.
För historisk arkivering kan digitalt berättande vara mycket värdefullt. Många muntliga historieprojekt som samlar in berättelser och data från äldre vuxna som har upplevt händelser av intresse kan använda digitalt berättande för att spela in dessa berättelser. Vissa personer som är inbjudna att berätta sina historier kan njuta av att förvandla dem till digitala berättelser, medan andra helt enkelt kan bidra med ljud och bilder av artefakter som en historiker kan använda i en digital berättelse. Denna berättarteknik används också för att ge information till besökare på museer, samhällen av historiskt intresse och så vidare.