En paraply tall, det vetenskapliga namnet Pinus pinea, är en tallart som är källan till pignolia, eller tall, nöt. Den har en ovanlig form för en tall, med en synlig stam och en mycket bred mjukt rundad topp som liknar ett öppet paraply. Den är infödd i Medelhavet och trivs i ett varmt klimat. Den odlas flitigt för sina nötter och är attraktiv när den används för landskapsarkitektur.
Det finns flera andra vanliga namn för Paraply Pine, inklusive italiensk stenfuru, parasollfuru och nötfuru. Dessa namn refererar till nöten med dess hårda skal eller formen på trädet. Nötterna äts över hela världen. Trädets form är mycket distinkt, med sin breda, något tillplattade, mjukt rundade topp som ser ut som ett öppet paraply. Träden börjar se ut som traditionella tallar och utvecklar sin unika form när de mognar.
Den typiska höjden på Paraply Pine är cirka 40 till 60 fot (12 till 18 m) i genomsnitt, men den kan växa så hög som 82 fot (25 m). Stammen är täckt av rödbrun tjock bark med ett nätverk av djupa sprickor. Trädtoppen sprider sig vanligtvis till en bredd av 30 till 35 fot (9 till 10.7 m) över med tätt sammanvävda grenar. Bladverket är vintergrönt med medelgröna nålar som växer i par och når vanligtvis full mogen längd när trädet är minst fem år gammalt. Moget bladverk har mycket långa nålar som växer i en solfjäderliknande formation.
Paraply Pine producerar vanligtvis ett stort antal glänsande bruna kottar för att bära och skydda fröna. Dessa kottar tar minst 36 månader att mogna helt, och var och en producerar många ätbara frön eller nötter. Pinjenötterna är en välsmakande proteinkälla och äts ensamma eller används som ingrediens i många regionala recept. Paraplyfuran har odlats i uppskattningsvis 6,000 XNUMX år. Det attraktiva trädet förekommer också i flera renässansmålningar.
Det inhemska området för Paraply Pine är Medelhavet, som sträcker sig från södra Europa till norra Afrika, och det ses ofta i Italien. Den växer bra i ett varmt klimat, men den kan skadas om den utsätts för extremt kalla vintertemperaturer. Förutom odling för nötterna, planteras den även för prydnadsändamål i landskapsarkitektur och längs vägkanter. Ett år gamla plantor säljs ofta som bordsjulgranar. I rätt klimat är den extremt tålig och lätt att odla och behöver bara vattnas då och då.