Många av växterna i släktet Doronicum av familjen Asteraceae går under det vanliga namnet leopards bane. I allmänhet odlar odlare dessa lövfällande perenner för sina pråliga, gula blommor som vanligtvis kommer tidigt på våren. Det finns cirka 35 arter och en mängd sorter i släktet Doronicum, vilket ger trädgårdsmästare en stor variation att välja mellan. Blommorna är sammansatta blommor, liknar prästkragar och brachyglottisblommor. I sina hemtrakter i delar av Europa, Sibirien och Asien växer de i skogskanter, ängar och steniga områden.
De flesta trädgårdsmästare planterar Doronicum-växter som trädgårdsbårder eller i perennrabatter och som snittblommor. Växterna trivs vanligtvis i områden med fläckig skugga eller halvskugga i tempererade klimat, men de flesta kommer att växa i full sol. De flesta av arterna kan självsådd, vilket utgör en risk att invadera en trädgård eller omgivande områden. Odlare förökar dem genom att så frön eller genom att dela etablerade växter.
Doronicum-blommorna är sammansatta blommor, vilket betyder att varje blomhuvud innehåller två typer av blommor – strål- och skivbuketter. Strålbuketterna är blomhuvudets yttre kronblad; skivbukkarna är den inre blomman. Strålbuketterna är remformade, ljusgula uppmärksamhetsfångare. De drar insekterna till blomhuvudet, men är sterila och producerar inga frön. De små skivblommorna är vanligtvis mörkare gula och liknar små kupolformade knappar i blomhuvudets mitt.
Vissa botaniker rekommenderar att Doronicum-växter i allmänhet är giftiga, men under tidigare århundraden använde örtläkare det som ett botemedel mot skorpion- och ormbett. I andra områden använde man preparat för att behandla depression och melankoli, samt för att tona hjärtmuskeln. Växten innehåller pyrrolizidinalkaloider och kan orsaka lever- och lungskador. Ofta kan kemikalier som släpps ut genom att krossa blad och blommor orsaka nysningar.
En av de mest populära arterna är D. orientale, som plantskolor ofta betecknar som D. caucasicum. Vanligtvis är den 2 fot (cirka 61 cm) hög och upp till 36 tum (91 cm) i diameter. Den är infödd i sydöstra Europa, delar av Libanon och Turkiet, men kan vara invasiv i inhemska trädgårdar. Vissa sorter av denna art har dubbla blommor, där de extra strålbukterna täcker skivbuketterna.
Storleken på Doronicum-växter beror till stor del på arten och sorten. D. plantagineum, en annan populär art, växer till höjder av 5 fot (1.5 m), med stora blommor som kan variera mellan 2 till 4 tum (cirka 5 till 10 cm) i diameter. Däremot är D. cordifolium en alpin art som kan nå höjder på 5 tum (cirka 13 cm). Det är en stenträdgårdsfavorit för många trädgårdsmästare.