Låginkomstbostäder avser bostäder för individer eller familjer med låg årshushållsinkomst. Det finns många sådana bostadsprogram som drivs och finansieras privat, statligt eller federalt. Syftet med är att tillhandahålla platser för människor att bo till en rimlig kostnad för dem att ha råd med.
Den första bostadskrisen i Amerika började på allvar under den stora depressionen. Många människor kunde inte få arbete och kunde därför inte betala för ett boende. Den federala regeringen började utveckla program för att tillhandahålla låginkomstbostäder till individer och familjer på subventionerad basis. Även om många förändringar och modifieringar har gjorts i policyerna som styr dessa program, har den allmänna idén förblivit intakt.
Genom subventionerade låginkomstbostäder får människor i USA en plats att bo och debiteras 30 % av sin månadsinkomst som hyra. Den federala regeringen bestämmer i förväg vad den rimliga marknadshyran för fastigheten är och betalar sedan mellanskillnaden efter hyresgästens bidrag. Det federalt subventionerade bostadsprogrammet kallas oftast avsnitt 8.
Ytterligare åtgärder av den federala regeringen för att möta behovet av låginkomstbostäder har tagit formen av skattelättnader och avdrag. Incitament ges till utvecklare som försöker skapa bostäder och hyresfastigheter i syfte att hyra ut till låginkomstfamiljer genom skattelättnader och skattelättnader. Privata hyresvärdar kan sedan arbeta med den federala regeringen för att utveckla en hyresgästbas genom olika program. Det finns också ideella organisationer som hjälper till att tillhandahålla bostäder till de som har störst behov.
De flesta låginkomstboendeprogram har riktlinjer som deltagarna måste uppfylla. Dessa riktlinjer kallas vanligtvis förpliktelser och inkluderar verifiering av årsinkomst och rapportering av förändringar i inkomster och beroendesiffror. Det finns för närvarande ingen tidsgräns för deltagande i dessa program så länge som hyresgästerna ständigt uppfyller de kvalificerande riktlinjerna.
Majoriteten av programmen möter de grundläggande behoven för individer och familjer som annars kanske inte skulle kunna tillgodose dem, men tyvärr måste den federala regeringen också spendera mycket pengar och tid på att undersöka bedrägligt deltagande i dessa program. Det bästa stället att hitta mer information om statligt subventionerade bostäder och privat utvecklade låginkomstbostäder är genom att kontakta Department of Housing and Urban Development (HUD).