Glasfiberisolering används i hem och andra byggnader för att blockera ljud- och värmeöverföring. Den är nästan alltid rosa till färgen. Denna isolering är färgad på konstgjord väg för att göra den igenkännbar för konsumenterna. Den rosa färgen går tillbaka till uppfinningen av modern glasfiberisolering av en anställd på Owens-Corning-företaget 1938. Owens-Corning färgade sin isolering på ett distinkt sätt i marknadsföringssyfte till en början, och rosa isolering blev så välkänt att de flesta glasfiberisolering är nu gjord för att vara rosa.
Rosa isolering fungerar som en mycket kostnadseffektiv och energibesparande produkt för konsumenterna. Den presterar också mycket bra i jämförelse med andra former av isolering, såsom cellulosa. Medan rosa isolering sätter sig väldigt lite eller inte alls, beroende på typ, förlorar den aldrig sin isoleringsförmåga. Cellulosa sätter sig däremot i mycket högre grad, ibland upp till 25 %. Detta gör att den förlorar en stor del av sin isoleringsförmåga.
Brandsäkerhet är en annan parameter där rosa isolering besegrar konkurrenterna. Eftersom den är gjord av små glasfibrer förbränns den inte. Cellulosaisolering består ofta av tidningspapper som har malts eller strimlats. För att skydda mot den uppenbara brandrisken är detta material behandlat med brandskyddsmedel för att göra det säkrare.
Även om rosa isolering är mycket effektivt, finns det vissa försiktighetsåtgärder som måste vidtas när du installerar eller på annat sätt kommer i kontakt med den. Fibrerna är mycket små, vilket innebär att partiklar av isolering lätt kan bli luftburna och orsaka irritation i ögon, näsa och svalg. Vissa människor är mer känsliga än andra för dessa effekter, men de utgör ingen allergisk reaktion. Under en tid trodde man att exponering för dessa fibrer kunde vara cancerframkallande, men studier under och fram till början av 2000-talet kunde inte bekräfta någon cancerrisk från rosa isolering. Den organiska fibern asbest har genomgående varit starkare kopplad till hälsorisker än glasfiber.
Glaset som utgör råvaran för rosa isolering är gjort av kiseldioxid, en förening som består av kisel- och syreatomer. Den har ingen riktig smältpunkt, men blir mjukare ju mer den värms upp. För tillverkning av isolering värms glaset tills det kan extruderas till fibrer med mycket liten diameter. Som svar på miljöhänsyn återvinner tillverkare av isolering i allt större utsträckning glas och återanvänder gammalt glas som råmaterial.