Myrtus (allmänt känd som myrten) är en blommande vintergrön buske som sannolikt kommer från Medelhavets Europa och norra Afrika, men som nu odlas i många delar av världen. Växten har länge beundrats av många för sina fina vita blommor, slående mörkgröna blad och kryddiga doft. Det finns bevis för att det ansågs heligt för de gamla grekerna och romarna. Idag används det i Medelhavet i homeopatiska andningsbehandlingar och som ingrediens i likör.
Myrtus är troligen inhemsk i Medelhavet och norra Afrika och trivs i varma, torra klimat och sandig jord. Den kräver lite vatten och kan faktiskt reagera dåligt på överflödig vattning. Växten kan lätt överleva de torkaliknande förhållanden som ibland drabbar dess inhemska regioner.
Utseendemässigt anses myrtus av många vara ganska vacker. Växten tar en buskeliknande form och kan växa upp till 15 fot (4.57 m) i höjd. Dess blommor, som dyker upp på sensommaren, består av fem platta vita kronblad med cirka 50 till 100 tunna ståndare som skjuter ut uppåt från mitten, vilket skapar en slående ”starburst”-effekt. Växtens blad, som är formade som ovaler med spetsiga ändar, är blanka och ganska tjocka. De är mörkgröna till färgen, vilket skapar en attraktiv visuell kontrast med växtens mjuka vita blommor och ger en fräsch, kryddig doft när de krossas.
Bevis tyder på att myrtusväxten ansågs helig bland de gamla grekerna och romarna. Det nämns upprepade gånger i dessa kulturers mytologier och verkar ha förknippats av grekerna med gudinnan Afrodite och av romarna med hennes motsvarande figur, Venus. Myrtus verkar också ha använts under ceremoniella riter, såsom bröllop, och kan ha setts som en symbol för hängivenhet. En anledning till att myrtus värderades så högt av dessa kulturer är kanske det faktum att växten gav en året runt utbrott av färg och liv i det annars torra Medelhavslandskapet.
Idag används bladen och bären från myrtusväxten i vissa delar av Medelhavet – närmare bestämt öarna Sardinien och Korsika – som en ingrediens i en doftlikör som heter Mirto. Bladen ses också av vissa ha medicinska egenskaper och används i vissa homeopatiska andningsterapier. Denna användning kan utan tvekan tillskrivas den friska, pikanta doften som produceras av dessa blad när de krossas. Man tror att inandning av denna doft kan hjälpa till att rensa överbelastade luftvägar.