Organisationen för ekonomisk utveckling (OECD) bildades 1961 som en expansion av Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC). OEEC utvecklade strategier för att omstrukturera Europa efter andra världskriget. OECD utökade sin räckvidd och omfattade inte bara europeiska länder utan även Kanada, Mexiko, Australien, Nya Zeeland, Japan, Korea och USA.
OECD:s mål är att främja ekonomisk stabilitet och demokrati i sina medlemsländer och i utvecklingsländer. En av de viktigaste metoderna som den använder för att analysera länder är att samla in och publicera statistik om sociala och ekonomiska frågor. Denna statistik granskas av regeringar och under OECD-möten för att ta upp hur man bäst främjar organisationens mål.
OECD:s råd består av representanter från medlemsländerna. Dessa representanter utarbetar rekommendationer eller internationella överenskommelser i olika frågor. Till exempel gav organisationen 2006 starka rekommendationer till länder att anta anti-spam-policyer, och uppmuntrade nationer att utbilda både allmänheten och industrier för att minska Internet-spam.
Vid samma möte 2006 debatterade och diskuterade OECD Kinas ekonomiska framtid och potential, som inte är ett medlemsland, och rekommenderade Kina att tillåta fler utländska investeringar, vilket ofta hålls upp av kinesiska lagar. OECD:s analys av denna fråga tyder på att fler utländska investerare skulle öka den ekonomiska tillväxten i Kina, samtidigt som de främjar goda relationer mellan Kina och andra länder. Medlemsländerna i organisationen tar dessa rekommendationer tillbaka till sina regeringar, och ofta påverkar dessa rekommendationer utrikespolitiken.
Gruppen har också inflytande över frågan om hållbar utveckling. OECD letar efter lösningar som tillåter nuvarande ekonomisk tillväxt utan att negativt påverka framtida generationers ekonomiska tillväxt och överlevnad. Genom statistisk analys och diskussion kan den utarbeta avtal, eller åtminstone starkt uppmuntra företagsansvar eller höga miljöstandarder och policyer. Den kan också undersöka utvecklingsländer för att se om de gör framsteg längs hållbara linjer. Utbildning och rekommendationer kan erbjudas dessa länder, som om man kommer överens kommer att främja OECD:s mål.
Alla råd från OECD accepteras inte, och en del kritiseras hårt. Rekommendationer och avtal är inte bindande för varken medlemsländer eller icke-medlemsländer. Organisationen misslyckas ofta med att finna godkännande från regeringar som motsätter sig demokrati och kapitalism. Ofta fortsätter dock OECD att rekommendera och utöva påtryckningar på regeringar som den anser vara oansvariga i sin politik. Detta kan vara en effektiv metod för att i slutändan uppnå gruppens mål.