Trobairitz var den kvinnliga motsvarigheten till trubadurerna vid det medeltida occitanska hovet. Liksom trubadurer komponerade trobairitz sånger, skrev vers och uppträdde i hovet. Den mest kända av dessa kvinnliga tonsättare är förmodligen Beatritz, även kallad Bieiris de Romans, som bara är känd för att hon tydligt identifierade sig själv i en dikt hon skrev till en annan kvinna. Verken som med säkerhet kan tillskrivas trobairitz kom alla mellan 11- och 12-talen.
Dessa kvinnor var anmärkningsvärda av ett antal anledningar. Firandet av trobairitz markerade första gången i europeisk historia när kvinnor öppet kunde göra anspråk på författarskap till musikaliska kompositioner, och även första gången när kvinnor komponerade sekulär musik. Före denna period skrev kvinnor bara helig musik, och de tvingades publicera under mäns namn om de ville att deras verk skulle distribueras och spelas.
Till skillnad från trubadurerna föddes trobairitz i adeln. Deras karriär började antagligen med den grundläggande utbildning som gavs till adelskvinnor, som alla förväntades kunna sjunga, spela instrument och dansa. Med tiden började de etablera sig som tonsättare i sin egen rätt och skrev verk om hövisk kärlek, ett populärt tema i det medeltida Europa.
Det är svårt att få reda på mycket om trobairitzens liv. Även om kvinnor på occitanska åtnjöt jämförelsevis större friheter än kvinnor i andra delar av Europa, levde de fortfarande mycket isolerade liv och skrev om sig själva endast sällan och ofta i romantiserade berättelser. Många av deras samtida författare satte namn på män till verk komponerade av kvinnor, eller misslyckades med att erkänna kvinnans roll i ett utbyte av dikter och sånger mellan två personer. Minst 50 verk från denna era komponerades av trobairitz, och det är möjligt att det finns fler.
Dessa kvinnliga medeltida poeter komponerade både cansos, eller lyriska sånger, och tensos, eller så kallade ”debattdikter” som innehöll ett utbyte mellan två individer som arbetade i samarbete. Vissa av dessa verk var utan tvekan endast avsedda för privat distribution, vilket gör det extremt lyckligt att de har överlevt in i modern tid, medan andra delades och distribuerades mer allmänt, vilket gjorde flera exemplar tillgängliga för modern genomgång.
Trobairitz lyriska verk är ibland svåra att översätta, eftersom all poesi och sång verkligen kan vara utmanande att översätta på ett sätt som skannar, förmedlar den ursprungliga avsikten och låter estetiskt tilltalande. I denna strof ur Azalais de Porcairagues kan du få en uppfattning om vilken typ av verk som komponerats av trobairitz: ”Nu har vi kommit till kylans tid/då isen och snön och leran/och fågelnäbbarna är stumma /för ingen är sugen på att sjunga.”