När en fästing blir full av blod, sträcker sig säcken som den använder för att hålla blodet och får ofta ett silvrigt, vitaktigt utseende; i ett sådant fall kan det beskrivas som en vit fästing. Det är översvämningen som gör att fästingen ser vit ut, vilket betyder att en vit fästing egentligen inte alls är en annan typ av fästing. Vanligtvis är fästingens säck brun eller svart, men säckens översvämning orsakar förändringen i färgutseendet.
När en person ser en vit fästing kan han anta att han har sett en annan fästingart. Detta beror på att de flesta är vana vid att se bruna eller svarta fästingar. En vit fästing skiljer sig dock inte från sina bruna eller svarta motsvarigheter; den är helt enkelt så full av blod att dess säck har blivit alltför utsträckt. Översträckningen av säcken gör att säcken ser vit ut, särskilt gråaktig eller silvervit, snarare än dess vanliga bruna eller svarta färg. Ofta sker denna förändring i utseende med en vanlig fästing som kallas en hjortticka.
Människor som tillbringar tid i skogs- eller gräsytor vidtar vanligtvis åtgärder för att undvika fästingar eftersom de beter sig som yttre parasiter och äter blod från människor och djur. Vanligtvis fäster en fästing sig på en mänsklig värd utan att göra sin närvaro uppenbar och matar sedan värdens blod, ibland flera dagar i taget. Om en fästing kan förbli oupptäckt, kan den stanna på plats och mata värden i några dagar. Så småningom blir fästingens säck så full att en person som ser den kan beskriva den som vit. Intressant nog är det vanligtvis vid denna tidpunkt som fästingen släpper sitt grepp om sin värd och slutar äta.
Efter att en fästing har fastnat, släpper han vanligtvis av sin värd. I vissa fall kan fästingen sedan gå in i ett dvala-liknande tillstånd där den inte äter under en längre tid. Vissa fästingar kan faktiskt leva i månader eller till och med år innan de äter igen.
Vita fästingar, som de som har det normala svarta eller bruna utseendet, betraktas vanligtvis som skadedjur. Detta beror delvis på att de sprider sjukdomar. Till exempel är hjortfästingen välkänd för att sprida en allvarlig infektion som kallas borrelia. Vissa fästingar kan dock sprida mer än en typ av sjukdom.