Historiografi är studiet av hur själva historien skrivs eller överlämnas genom tiderna. Den tar hänsyn till de olika sätten med vilka en historisk källa bildas, såsom trovärdigheten hos de använda källorna, motiven hos författaren som komponerar historien och dess äkthet. Historiografi kan betraktas som en form av metahistoria.
Ordet historia kommer från det antika grekiska ”historia”, som betyder ”undersökning, kunskap förvärvad genom undersökning.” Förekomsten av historiska källor ger värdefull information om det förflutna. Historiografer tenderar att skilja dessa källor åt när det gäller skriftliga och muntliga historier. Muntlig historia är mer dynamisk eftersom den sprids från mun till mun, medan skriftlig historia är fixerad och betonar registreringen av fakta.
Historiografin försöker placera dessa olika källor i ett specifikt sammanhang. Detta innebär att historiografen inte bara accepterar innehållet i en källa till nominellt värde, utan spårar källan och letar efter olika motiv i dess utformning. Man kan förstå en historisk källa som utformad utifrån ett visst perspektiv och med en exakt målsättning knuten till själva produktionen. Historiska händelser kan ses som partiska av särdragen i deras inspelning och presentation. Historiografen agerar som en historiedetektiv som försöker reda ut logiken i historiens framställning.
En av frågorna historiografen måste ställa är hur vissa fakta förblir inkluderade eller exkluderade från en historia. Inklusioner eller uteslutningar kan hittas genom att jämföra olika konton av en enskild händelse. Genom att kontrastera dessa källor kan man inte bara förstå händelsen ur ett mindre partiskt perspektiv, utan också identifiera det exakta perspektivet för källans kompositör.
Enligt denna perspektivism avgränsar historieskrivning inflytandet av kulturella eller ideologiska troper inom en given källa. Historiografer kan därmed klassificera historien i termer av kategorier som en kristen historieskrivning eller en antik grekisk historieskrivning. Detta gör att historiografen kan leta efter trender i historieskrivningen inom en viss ram som belyser ett särskilt sätt att skriva historia. Till exempel tenderar kristen historia att antyda att det finns någon stor plan för historiska händelser i dess betoning på Guds existens, medan den marxistiska historien föreslår att historien tillägnar sig historien som en historia av klasskamp. Historiografin uppfattar därför inte historien som den objektiva nedteckningen av händelser, utan som ett medium som belyser levnadssättet för producenten av den historiska källan.