Våren i Prag var en händelse som inträffade 1968, när Tjeckoslovakiens politik en kort stund liberaliserades på grund av genomgripande reformer. Som svar slog Sovjetunionen hårt mot Tjeckoslovakiens regering och invaderade och tog över landet i ”normaliseringens” namn. Denna händelse är av historiskt intresse eftersom den markerar en period av protester och oliktänkande mot Sovjetunionen, ungefär som Solidaritetsrörelsen i Polen 1980 och 1956 års ungerska uppror.
Händelserna under våren i Prag började i början av 1960-talet, med subtila förändringar i den tjeckoslovakiska regeringen som ledde till att Alexander Dubček tog makten som chef för kommunistpartiet i Tjeckoslovakien. Dubček förberedde en lång rad klagomål mot regeringen och började främja liberal politik som pressfrihet i februari 1968. Befolkningen reagerade positivt och arrangerade marscher till stöd för reformerna och protesterade mot sovjetiskt inflytande i Tjeckoslovakien.
Sovjetunionen blev allt mer orolig när det politiska klimatet i Tjeckoslovakien började tina upp. På försommaren var partitjänstemän oroade över att tappa greppet i regionen, och de åberopade Warszawapakten och arrangerade en invasion med flera allierade den 21 augusti för att slå ner det populistiska upproret i Tjeckoslovakien. Över 100 människor dödades under invasionen, medan de politiska ledarna bakom reformerna fördes till Moskva och ersattes med sovjetvänliga tjänstemän som omgående vände om reformerna.
Våren i Prag följdes av en lång period av kamp och brutalitet för många medborgare. Under sovjetstyret inskränktes medborgerliga rättigheter kraftigt och många människor hade svårt att försörja sig, med vissa medborgare som hamnade i arbetsläger och extremt hårda jobb. Många oliktänkande och frustrerade ungdomar flydde från Tjeckoslovakien till västerlandet efter våren i Prag, och ibland stod de inför avsevärd fara när de skulle rymma. Trots faran förekom det också omfattande protester inom Tjeckoslovakien över den sovjetiska ockupationen.
Under våren i Prag blev många konstnärer och författare mycket aktiva, spelade in händelserna under våren i Prag och inspirerade befolkningen. Många av dessa människor förtrycktes senare under sovjeterna, vilket väckte uppmärksamhet från anhängare av konst runt om i världen. Den markanta övergången från liberaliserad politik till ockuperad nation ökade också missnöjet med kommunismen bland västerlänningar. Många medlemmar av kommunistpartiet i väst kände sig väldigt obekväma med händelserna under våren i Prag, och de började ifrågasätta sin tro på kommunistiska ideal och värderingar.