Ett märkesbrev är ett formellt dokument som utfärdats av en regering till en medborgare för att tillåta honom eller henne att beslagta varor eller medborgare från andra nationer. Dessa brev har historiskt sett använts som politiska verktyg, både för att tillåta människor att hantera privata tvister och för att engagera sig med en annan nation utan att öppet förklara krig. Vissa länder tillåter fortfarande att märkesbrev utfärdas, även om de flesta inte använder privilegiet; i andra länder är de inte längre lagliga. USA är en nation där de är tillåtna, enligt villkoren i konstitutionen.
I huvudsak skapar ett märkesbrev en laglig pirat. En medborgare med ett sådant brev tilläts historiskt sett att utrusta ett skepp i syfte att piratkopiera, ta det skeppet bortom nationella vatten och attackera fiendens sjöfart. Attacker på en nations handelsflotta kan vara mycket kraftfulla politiskt, och innehavaren av brevet kan sälja alla varor som konfiskerats, medan tillfångatagna medborgare kan användas som informationskällor eller förhandlingskort. En berömd innehavare av ett märkesbrev var Sir Francis Drake, en brittisk viceamiral som attackerade spansk sjöfart.
Ett fartyg utrustat under ett märkesmärke var ibland känt som en privat man-o-krig, i en hänvisning till det faktum att det användes för att komplettera en nationell flotta. Sådana fartyg var också kända slangily som kapare, liksom deras kaptener och besättningar. I Frankrike, där dessa bokstäver också var kända som lettres de course, kallades dessa fartyg korsar. De flesta nationer urskiljde mellan kapare och pirater; som privatpersoner opererade med sin regerings lagliga välsignelser.
Ursprungligen designades märkesbrev för att göra det möjligt för människor att rätta till personliga fel. Marque på gammalfranska betydde ”beslag” eller ”repressalier.” Till exempel kan en fransk köpmans egendom stjälas i Italien, och handlaren skulle ansöka om ett märkesbrev som skulle göra det möjligt för honom eller henne att avlyssna en italiensk handlares varor för att kompensera för förlusten. Många regeringar respekterade dessa brev eftersom de själva ville kunna använda dem som verktyg.
Med tiden började politikerna inse potentialen i ett regeringsbeslut som skulle tillåta någon att konfiskera varor från medborgare i en annan nation. Ett fartyg som använder ett märkesbrev skulle förväntas utrusta sig själv, och som en gest av uppskattning för brevet skulle det överlämna en del av de konfiskerade varorna till regeringen. Regeringar kunde därför se till att utländsk sjöfart skulle avbrytas utan att behöva bära den ekonomiska bördan, och de skulle ofta komma ut i förväg.