Bruna bönor är en typ av vanliga bönor, eller Phaseolus vulgaris, ofta tillgängliga torkade. De är ljusbruna med ett litet vitt öga och skördas från en buske. De är nära besläktade med pintobönor, svarta bönor, tranbärsbönor och kidneybönor. Eftersom de är hemmahörande i Sverige och används flitigt i det svenska köket, kallas dessa bönor ibland för svenska bruna bönor.
Dessa baljväxter introducerades till Amerika på 19-talet, när svenska immigranter förde dem till Montana. Av denna anledning är de populära i mellanvästernamerikanska köket såväl som i det skandinaviska köket. I båda traditionerna är de vanligtvis en hemlagad komfortmat. Bruna bönor är söta, nötiga och milda, vilket gör dem idealiska för bakning eller i soppor och grytor.
Det kan vara svårt att hitta den här typen av bönor i vissa områden, men naturliga livsmedelsbutiker och svenska marknader har ofta dem. Precis som andra torkade bönor bör bruna bönor förvaras på en sval, torr plats i en lufttät behållare. De kan hålla sig i upp till ett år innan de tillagas om de förvaras på rätt sätt. För att förbereda dessa bönor, blötlägg dem över natten i saltvatten. Efter att ha tagit bort bönorna och slängt vattnet, koka fem koppar vatten för varje kilo bönor, minska sedan värmen, tillsätt bönorna och koka i 1.5 till 2 timmar.
I Sverige är brun böngryta en av de mest populära användningsområdena för dessa bönor. Rätten är väldigt lik amerikanska bakade bönor. Bönorna är sötade, kombinerade med ett rejält kött och ibland mosade. Kött som vanligtvis serveras med bruna bönor inkluderar skinka, bacon, olika typer av korv, svenska köttbullar och viltkött.
Förutom gryta kan bruna bönor vara mittpunkten i soppor, chowders och chili. De är också ett utmärkt tillbehör när de tillagas med smör och färsk hackad persilja.