En lodestone är en form av magnetit som uppvisar distinkta magnetiska egenskaper. Dessa egenskaper ledde till användningen av lodestones som en tidig form av kompass, eftersom de kunde användas för att peka vägen norrut. Som ofta händer med vetenskapliga fenomen som är svåra att förklara, var lodestones historiskt sett förknippade med magiska eller alkemiska händelser, och många människor som utövade magi använde lodestones i sitt arbete. Magneter och föremål med magnetiska egenskaper fortsätter att vara populära inom alternativmedicin och utövandet av magi.
Magnetit är en form av järnoxid. När stenen har en speciell kristallin struktur och kemisk sammansättning har den potential att bli magnetiserad. Om stenen magnetiseras kommer den att attraheras av jordens magnetiska pol, och när den är upphängd i luften kommer den långsamt att vända sig för att peka mot polen. Det kommer också att locka till sig järn, vilket kineserna observerade på XNUMX-talet e.Kr. Sjömän använde lodestones i sin navigering; kineserna verkar ha varit de första att upptäcka magnetitens egenskaper i samband med navigering.
Ordet kommer i själva verket från dess tidiga nautiska användning. ”Lode” betydde ursprungligen en ledare, så sjömän skulle ”följa stenen” till en specifik destination; i betydelsen gruvdrift ”följer” gruvarbetare också en lode eller sten eller mineraler för att utvinna materialet. Användningen av en lodestone ombord gjorde förmodligen navigeringen mycket säkrare, och det banade vägen för att skapa magnetiska kompasser och andra mer sofistikerade navigationshjälpmedel. Lodestones sågs med viss vördnad av sjömän, eftersom egenskaperna hos dessa stenar var ganska mystiska.
Vidskepliga människor och mystiker hade också föreställningar om lodestones. Deras anmärkningsvärda förmåga att alltid peka norrut gjorde dem användbara för många människor som trodde på magi, eftersom lodestones tyder på att någon form av övernaturlig högre makt verkligen existerar. Många magiska ritualer krävde användningen av en lodestone, och alkemister experimenterade med klipporna i sin jakt på en djupare mening med livet. Tidiga läkare använde lodestones som diagnostiska verktyg, och de trodde att stenarna kunde användas för att bota vissa medicinska tillstånd.
Termen ”lodestone” används också för att hänvisa till något eller någon med starka attraktiva egenskaper. Många poeter använder till exempel termen eufemistiskt, särskilt i kärlekspoesi. Denna användning antyder att lodestones har spelat en mycket viktig roll i mänsklighetens historia och utveckling, eftersom många människor har starka associationer till ordet ”lodestone”.