Personifiering är namnet på en litterär och poetisk teknik som tilldelar mänskliga egenskaper till djur, begrepp och livlösa föremål. Personifieringens roll i sånger liknar dess roll i poesi och litteratur. Det är en anordning som gör det okända kännbart genom att beskriva det i mänskliga termer. Det används ibland för dramatisk effekt eller för att skapa en vacker bild. Andra gånger ger den en kommentar om någon aspekt av den mänskliga naturen.
Personifiering, även kallad antropomorfism, är en gammal litterär teknik som kan ha sina rötter i animism, en vanlig andlig tro bland många primitiva kulturer. Animism är tron på att djur och livlösa föremål innehåller andar, med vilja och intelligens jämförbar med människors. Forntida historieberättare som Aesop och Homeros tilldelade mänskliga egenskaper till djur och naturkrafter som vinden. Detta blev ett populärt litterärt redskap under århundradena som följde. I modern tid använder poeter och författare fortfarande denna teknik, inklusive användningen av personifiering i sånger.
En vanlig praxis inom konst och litteratur är att ge begreppet död mänskliga egenskaper. Detta inkluderar den amerikanska folklåten ”Oh Death”, ett tidigt exempel på personifiering i sånger. Berättaren av sången ber Döden att skona honom; i en annan vers talar Döden själv om hur den ofta hör liknande vädjanden. ”Oh Death” är en traditionell låt som dateras till åtminstone 1920-talet, dess författare okänd. Användningen av personifiering är ett sätt att tilldela mänskliga motiv och sympatier till ett begrepp som i huvudsak är okänt.
Personifiering i sånger kan också vara ett sätt att uttrycka ett komplext koncept eller en känsla. I sin låt ”Hungry Heart” pratar Bruce Springsteen verkligen om ouppfyllt begär, något som alla människor har upplevt vid ett eller annat tillfälle. Han lånar begreppet ”hungrigt hjärta” från Alfred, Lord Tennyson för att symbolisera denna önskan. I en annan klassisk rocklåt diskuterar tidigare Beatle George Harrison sorgen i att observera en föränderlig värld. Han överförde denna känsla till sitt instrument och kallade låten ”While My Guitar Gently Weeps”.
Ibland har personifiering i sånger inget annat syfte än att skapa en vacker eller poetisk bild. I Jimi Hendrix-låten ”The Wind Cries Mary” får vinden en röst och ett felaktigt minne. Hendrix var expert på att skapa meningslösa men minnesvärda bilder och fraser i sina texter. Vissa låtar ger inte upp sina hemligheter lätt; poplåten ”There She Goes” har länge ansetts personifiera heroin, med rader som ”där går hon igen/pulserar genom mina ådror.” Låtens författare ifrågasätter denna tolkning, men ger inga förslag på vem eller vad låtens titel faktiskt kan beskriva.