Funktionen av allegori i målning är att representera ett valt budskap med hjälp av symboliska föremål eller figurer och metaforer. Allegori i samband med målade konstverk är en direkt ersättning av en symbol med en annan, men en som anspelar på samma budskap eller berättelse. Ofta hålls innebörden utanför målningen genom en djup studie av själva konstverket.
Ordet ’allegori’ kommer från det klassiska latinska och grekiska ordet ’allegoria’, som betyder ett ’beslöjat språk’ eller något ’figurativt’. Allegori är mest känd som en litterär anordning som används i fiktion. En klassisk allegori är Virgils ”Eclogues”, medan en mer modern version är George Orwells ”Animal Farm”. Ibland hittar kritiker antydningar av allegori där författaren eller målaren inte har för avsikt att ge sådana antydningar; ett exempel på detta är med JRR Tolkiens ”Ringens Herre”, som vissa ser som en allegori för atombomben och andra världskriget.
Cicero såg allegori som ett sätt att koda bokstäver. Quintilian trodde samtidigt att det fanns två typer av allegori. För det första var det den personliga eller historiska allegorin med hjälp av metaforer, och för det andra fanns det kvickhet och sarkasm. Quintilian trodde att allegorier som är för vaga för att urskiljas var en fläck på konst och litteratur.
Medeltida målare och författare trodde att det fanns fyra grundläggande funktioner för allegori i målning och litteratur; allt kretsade kring bibeln. Först var det den bokstavliga representationen som inte hade någon dold betydelse eller undertext. För det andra fanns det typografiska allegorier som förband Gamla testamentet med det nya. För det tredje fanns det moraliska allegorier som instruerade dagens uppförande. Slutligen fanns det anagogiska allegorier som såg till framtida händelser som helvetet, himlen och den sista domen.
Den holländska målaren Jan Vermeer är ett bra exempel på användningen av allegori i måleriet. Hans verk med titeln ”The Allegory of Painting” innehåller tre allegorier som var och en har ett antal funktioner. För det första representerar han inspiration och funderar genom närvaron av Clio. För det andra producerar han en allegori över Nederländernas och Belgiens historia genom att introducera ett veck mellan dem på kartan. Detta visar skillnaden mellan fria och protestantiska Nederländerna och det katolska, men dominerade, Belgien. Slutligen kopplar han samman dagens konstnärer med de från det förflutna genom att avbilda sig själv iklädd anakronistiska kläder.
Agnolo Bronzino är ett annat exempel på användningen av allegori i målning. Ett bra exempel är hans verk från 1546 som heter ”Venus, Amor, Dårskap och Tid.” Några av allegorierna är lätta att urskilja som Fader Tid, Amor och Venus. Andra, som den gamla damen som sliter i håret, är öppna för diskussion.
Sandro Botticelli bevisade med sin ”Primavera” 1482 att en allegori i målning kan fungera på flera nivåer. Målningen är uppenbart en allegori om våren, och sedan mer subtilt handlar den om hur världen blev mer bördig. Målningens djupa undertext tycks kretsa kring neoplatonisk kärlek, vilket framgår av att nåderna verkar avstå från Zephyrus.