En trumpetkonsert är ett musikaliskt verk – normalt i två eller tre satser – för trumpet och orkester, där trumpeten alternerar med orkestern när de tar upp ett tema eller för en dialog med de återstående instrumenten. Det konventionella mönstret för en sådan konsert, utvecklat i klassisk tid, skulle vara en förstasats i sonatform med en långsam andrasats. Slutsatsen av konserten skulle ofta vara i form av en snabb danssats, såsom en rondo, eller ibland ta formen av ett tema med variationer. Det klara, kraftfulla ljudet av trumpeten sticker ut tydligt när den används som soloinstrument, och detta leder till kompositionen av konserter där trumpeten kan sjunga ut en melodisk linje eller ge en motmelodi till ett tema som spelas av orkestern.
Trumpetkonserten användes först under barocken av kompositörer som Georg Friedrich Handel, Giuseppe Torelli och Georg Philipp Telemann. Utbudet av trumpet under barocktiden var mer begränsat än under senare perioder, men Händels trumpetkonsert har förblivit en del av trumpetarens repertoar genom åren. Telemann använde också trumpeten med stor effekt mot bakgrunden av den instrumentala ensemblen.
Det mest anmärkningsvärda exemplet på en trumpetkonsert i klassisk tid var en konsert skriven 1796 av Joseph Haydn. Verket var banbrytande, eftersom det skrevs för trumpetaren Anton Weidinger, som hade tänkt ut en rad ventiler som gjorde det möjligt för trumpeten att spela en rad toner på kromatisk skala i lägre register än vad som tidigare varit möjligt. Detta utökade kraftigt möjligheterna för trumpeten som soloinstrument, och Haydn lyfte fram trumpetens nya möjligheter i denna komposition genom att introducera kromatiska passager. Johann Nepomuk Hummels trumpetkonsert skriven 1804 är ett annat verk i tre satser som också tjänade till att visa upp instrumentets nya möjligheter. Stycket innehåller moduleringar som inte var möjliga på den gamla formen av trumpet och den lyriska andra satsen hyllar trumpetens ankomst som ett mångsidigt soloinstrument.
Under 20-talet utforskade olika trumpetkonserter olika möjligheter för instrumentet i olika stilar. Konsert nr 11 för trumpet och orkester, skriven 1948 av Vagn Holmboe, inleds med en kort och långsam sats följt av tre satser som innehåller trumpetens melodiska möjligheter. En trumpetkonsert skriven 1950 av Alexander Arutiunian innehåller melodiska passager som återspeglar stilen för armenisk och rysk folkmusik. Verket är inte indelat i satser utan är i fem avsnitt som fortgår utan paus mellan dem. Efter introduktionen till USA blev stycket en viktig del av trumpetrepertoaren.