The Golden Spike var en minnesjärnvägsspets tillverkad för att fira slutförandet av bygget på Transcontinental Railroad, den första järnvägen som sträckte sig hela vägen över USA. I en mycket publicerad ceremoni 1869, kördes den gyllene spiken ceremoniellt in i den sista järnvägsslipsen, och förenade officiellt de två halvorna av järnvägen, och ett telegrafmeddelande tillkännagav ”KLAR” för världen. Strax efter ceremonin togs spiken bort och ersattes med en vanlig spik.
Transcontinental Railroad var ett ambitiöst samarbetsprojekt som involverade Union Pacific Railroad och Central Pacific Railroad. De två arbetade från motsatta ändar av landet och lade spår som så småningom möttes i Utah-territoriet. När de insåg omfattningen av händelsen beslutade järnvägscheferna att hålla en formell ceremoni för att fira färdigställandet av banan, och entreprenören David Hewes föreslog att man skulle tillverka en ceremoniell gyllene spik, silver spik maul och en speciell järnvägsslips gjord av Kalifornien lagerblad ved till evenemanget.
Till ceremonin ritades två lokomotiv upp på vardera sidan av banan för att möta varandra, och Leland Stanford, chef för Central Pacific Railroad, körde in spiken i den speciellt förberedda slipsen. Historiska redogörelser för händelsen varierar; några personer sa att Stanford inte kunde trycka in spiken hela vägen, och som ett resultat av detta tog en vanlig järnvägsarbetare över de sista slagen.
När den gyllene spetsen väl hade beundrats på plats togs spiken och specialslipsen bort och ersattes med en vanlig slips och en vanlig järnspets i en ”Last Spike”-ceremoni. Spiken visades innan den återlämnades till David Hewes, som till slut donerade den till Stanford University, där den fortfarande finns att beskåda idag. Förutom den ursprungliga gyllene spiken gjordes minst två repliker, tillsammans med en silverspets, och delar av spiken användes också för att göra klockbrickor för framstående järnvägstjänstemän.
Den gyllene spiken firas i delstatskvarteren i Utah, och många andra järnvägar följde exemplet med den transkontinentala järnvägen under de kommande årtiondena och tillverkade sina egna graverade spikar. Dessa föremål finns främst i privata samlingar idag, även om vissa historiska museer med intresse för transport har lyckats få tag i guld- och silverpiggar kopplade till olika järnvägsceremonier.