Den fläckiga ugglan (Strix occidentalis) är en medelstor nordamerikansk uggla som har blivit en berömd splittande symbol, tack vare att den används som en indikatorart för att bedöma hälsan hos gamla skogar. Dessa ugglor kan hittas längs den västra delen av Nordamerika från British Columbia till Mexiko, och de har varit föremål för intensiva studier bland biologer, skogshuggare och miljöaktivister. Den fläckiga ugglan är för närvarande klassad som en hotad art, vilket innebär att den har rätt till vissa skydd enligt lagen.
Fläckiga ugglor har distinkt fläckiga bröst, bommade vingar och magar, och mörkbrun fjäderdräkt, med svullna huvuden och breda, mörka ögon. Dessa fåglar är ganska lätta att identifiera, tack vare deras distinkta utseende, och de är också extremt skygga och strikt nattaktiva. Fläckiga ugglor är köttätare, livnär sig på en rad små däggdjur och insekter, och de skapade ett unikt högt tuft, som vanligtvis upprepade flera tutningar i korta följder för att kalla på varandra.
Denna uggla har blivit en bevarandeikon på grund av den livsmiljö den föredrar: fläckiga ugglor trivs i gamla barrskogar och föredrar mogna skogar framför nyare tillväxt. De är särskilt vanliga i redwoods, även om de också kan hittas i tallar, granar och andra barrträd. Fläckiga ugglor kräver också stora områden med sammanhängande livsmiljöer, och detta gör dem mycket sårbara för avverkning och annan mänsklig aktivitet.
Den fläckiga ugglan, en liknande art, är mycket mer anpassningsbar än fläckugglan, och som ett resultat av detta förskjuts fläckugglan i många regioner, även de som avsatts för att skydda livsmiljön. Det kombinerade trycket från mänsklig bebyggelse, avverkning och växande populationer av spärrugglor har lett till att populationer av fläckugglor har krympt över Nordamerika, med dessa sårbara ugglor som långsamt försvinner från nordamerikanska skogar.
När fläckugglan listades som en hotad art 1990 väckte den stor uppmärksamhet bland miljöaktivister och skogshuggarsamhället. Den fläckiga ugglan blev en stor stridsdel mellan dessa två grupper, med aktivister som tryckte på för mer skydd för ugglorna, inklusive avverkningsmoratorier, och skogshuggare som hävdade att intensiv reglering skadade skogsindustrin. Idag måste avverkningsföretag undersöka för fläckiga ugglor och andra hotade arter innan de skördar träd, och många av dessa företag anställer vilda biologer som kallas hooters, som spårar och identifierar ugglor genom att imitera deras rop och vänta på att ugglorna ska svara.